”Ace Combat är absolut inte är en simulator utan snarare ett actionfyllt flygspel med flygplan som ser verklighetstrogna ut. De låter som riktiga flygplan och flyger över vackert återgivna landskap och städer runt omkring världens alla hörn. Just att man flyger över riktiga städer och inte påhittade områden är nytt för Ace Combat-serien som tidigare utspelat sig i fiktiva världar och kastat in spelaren konflikter mellan påhittade länder. Men det här är inte ett spel som känns helt trovärdigt då man framförallt har mer ammunition och missiler än vad en hel skvadron …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Ace Combat är absolut inte är en simulator utan snarare ett actionfyllt flygspel med flygplan som ser verklighetstrogna ut. De låter som riktiga flygplan och flyger över vackert återgivna landskap och städer runt omkring världens alla hörn. Just att man flyger över riktiga städer och inte påhittade områden är nytt för Ace Combat-serien som tidigare utspelat sig i fiktiva världar och kastat in spelaren konflikter mellan påhittade länder. Men det här är inte ett spel som känns helt trovärdigt då man framförallt har mer ammunition och missiler än vad en hel skvadron stridsflygplan kan bära. Jag tycker också att proportionerna på byggnader och vägar är lite underdimensionerade jämfört med planet men det är å andra sidan en väldigt tjusig helhetsbild man får över några av de städer man får flyga förbi under spelets gång. Dessutom beter sig planen i spelet inte riktigt som ett riktiga stridsflygplan gör, känslan är lite förenklad och överdriven. Det är bland annat lite väl enkelt att röra planens nos i sidled för att på det sättet rikta in kulsprutan mot ett mål på marken. Styrningen är dessutom ännu mer förenklad än i tidigare spel. Tidigare så använde man styrspaken till att först rolla och sedan svänga genom att föra spaken bakåt för att rikta upp flygplanets nos. I Assault Horizon har man gått över till en förenklade arkadstyrning där man både vinklar planet i vertikalläge och svänger genom att dra spaken åt höger eller vänster. Åtminstone har inte jag hittat några andra inställningar. Det är en förenkling som, tillsammans med det nya speciella Dogfightingläget där man knappt styr planet själv utan endast ska hålla fiendeplanet inom siktet på ett intensivt men lite ytligt sätt, bidrar till att Ace Combat känns mer som ett enkelt arkadspel än en semisimulator. Lägg till lite sekvenser där man agerar skytt i en helikopter, sekvenser som går på räls precis som i vilket FPS-krigsspel som helst. Det bestående intrycket blir att det här spelet ser mycket mer realistiskt ut än det känns. Men helikopterturerna ger i alla fall lite välbehövlig variation. Med detta sagt så är det andra ni framförallt bör veta om Ace Combat att det är ett roligt spel. Ibland riktigt fängslande och underhållande när det är som bäst. Uppdragen är i regel intensiva, variationen är ganska bra mellan uppdragen. Inlärningskurvan och svårighetsgraden är väl avvägd. Förutom att man numera flyger i miljöer baserade på riktiga platser i världen så har utvecklarna på Project Aces också som sagt introducerat strider med helikoptrar vilket är riktigt roligt och tillför mer variation till spelet. Striderna med stridsflygplan är och förblir dock spelets kärna och levererar som vanligt habil action och tajt styrning utan att direkt överraska. Eller jo, överraskande nog går spelet ytterligare ett litet steg åt arkadhållet. Vad gäller ljudbilden så är den väl fungerande utan att överraska eller imponera så mycket. Man får det man förväntar sig – realistiska vapenljud och explosioner. Röstskådespeleriet är av hygglig klass men kanske lite väl mycket rysk brytning i komradion ibland. Det blir nästan ofrivilligt roligt. Handlingen känns lite klyschig, men det är väl svårt att undvika det i den här sortens spel. Storyn mellan nivåerna presenteras delvis på ett lite annorlunda sätt då man själv ser allting genom pilotens ögon och kan titta sig omkring när denne går runt på flygbaser eller får kritik eller beröm av överordnade och kollegor. Fast det här med att undvika ögonkontakt spelar inte så stor roll. Om du tittar ner i golvet så kommer ingen att bry sig alltför mycket, vilket också blir lite ofrivilligt lustigt. Som helhet är det emellertid ett kul grepp. På det hela taget är Ace Combat: Assault Horizon ett snyggt, fungerande och småroligt actionspel som i mitt tycke gått lite grann i fel riktning sedan sist. Grafiken har dock blivit ännu snyggare och spelets presentation har blivit lite mer realistisk med riktiga miljöer. Roliga luftstrider har dock i viss mån försvunnit och ersatts med en del mer ytliga inslag som lutar åt arkadhållet. Detta kanske för att bredda publiken. På mig får det dock lite motsatt effekt, jag tycker att ett redan ganska enkelt spel har förenklats ytterligare lite och nu känns lite för simpelt (därmed inte sagt att det är lätt). Tills nästa gång hoppas jag att Ace Combat gör en snygg roll och tvärvänder. Grafiken, kompetensen och presentationen finns redan där för att göra en imponerande simulator på konsol. Med det sagt så är Ace Combat: Assault Horizon fortfarande ett bra, roligt och jämnt actionspel som levererar och håller intensiteten högt från början. Men det var kanske inte spelet som föll mig helt i smaken.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Ace Combat: Assault Horizon (Skillpoint.se - Recensioner)
2. Ace Combat: Assault Horizon (Gamereactor)
3. Ace Combat: Assault Horizon (FZ)
4. Recension: Ace Combat: Assault Horizon (Eurogamer.se • Recensioner)
5. Recension: Ace Combat: Assault Horizon (Eurogamer.se • Recensioner)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.