”Föreställ dig att Dead Space möter Doom 3 . Det är lite så man skulle kunna beskriva det ganska anonyma spelet Alien Breed 2: Assault . De gamla Worms -rävarna Team17 har tagit sig an Unreal 3-motorn för att skapa ett äventyr som känns väldigt Aliens-inspirerat – vilket titeln så klart antyder. Och trots att allt ses från ett isometriskt perspektiv lyckas man faktiskt skapa en rätt så tät stämning. Här har vi rör som pyser, trasiga dörrar som står och slår och monster som låter läskigt medan de springer förbi någonstans under golvet. När som helst kan …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Föreställ dig att Dead Space möter Doom 3 . Det är lite så man skulle kunna beskriva det ganska anonyma spelet Alien Breed 2: Assault . De gamla Worms -rävarna Team17 har tagit sig an Unreal 3-motorn för att skapa ett äventyr som känns väldigt Aliens-inspirerat – vilket titeln så klart antyder. Och trots att allt ses från ett isometriskt perspektiv lyckas man faktiskt skapa en rätt så tät stämning. Här har vi rör som pyser, trasiga dörrar som står och slår och monster som låter läskigt medan de springer förbi någonstans under golvet. När som helst kan rymdvarelserna poppa upp ur alldeles bredvid dig, vilket ibland bjuder på effektiva skrämselögonblick. Varje gång du trycker på en switch, knappar på en dator eller söker igenom skåp och döda kroppar fylls en mätare mer eller mindre långsamt beroende på hur lång tid processen tar. Under den här tiden är du helt sårbar, vilket skapar en spänning eftersom vad som helst kan flyga fram när som helst. Och på tal om att knappa på datorer och aktivera switchar: det är något du kommer behöva göra massvis av. Faktum är att det i stort sett är det enda du gör förutom att skjuta monster. Din radar visar alltid ditt nästa mål, vilket alltid består av ännu en datorterminal att starta eller en kran att snurra. Det här är spelets största problem, då det snabbt blir monotont att hela tiden skjuta monster, gå till terminal, aktivera terminal så att ny väg öppnas, skjuta fler monster, gå till nästa terminal, och så vidare. Hela tiden, utan någon egentlig variation alls. Ibland får du ta ut ”turrets” med granater eller spöa en stor och elak boss, men momenten som avviker från rutinen är få. Den mest frekventa variationen är när det kommer lite fler fiender än vanligt medan du väntar på att en dörr ska öppnas. Vad Alien Breed 2: Assault behöver är fler set pieces. Fler bosstrider. Fler miljöskiften. Fler områden och moment där något stort och coolt händer. Problemlösning. Något som skiftar tempot lite mer. Efter första bossen hoppar jag på ett transportflak som går på räls, och tänker att nu lär det väl bli en häftig scen där jag åker 180 kilometer i timmen medan monster faller ner från alla håll. Men nej, en kort filmsekvens senare är färden över utan att något alls har hänt. Det kändes så symboliskt för hur spelet slarvar bort den enorma potentialen. Och det är synd, för spelets grund är faktiskt riktigt bra. Det är snyggt och stämningsfullt. Kontrollen känns som den ska, och vapnen går att uppgradera tills de både ser och känns mycket mäktigare. Alien Breed 2: Assault känns som borttappad potential. Det är absolut inte ett dåligt spel, det är bara inte så bra som det kunde ha varit. Det hade räckt så långt med lite problemlösning, fler bosstrider och några set pieces för att betyget hade hoppat upp ett eller till och med två steg. Visst är du måttligt underhållen när du spelar, men det håller bara i sig högst en timme. Och när du väl slutat spela finns det ingen lust till att börja igen, speciellt inte när du vet precis vad som kommer hända. Eller rättare sagt; inte kommer hända.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Alien Breed 2: Assault (FZ)
2. Alien Breed 2: Assault (GameElite)
3. Alien Breed 2: Assault (Gamereactor)
4. Recension: Alien Breed 2: Assault (Eurogamer - Reviews)
5. Alien Breed 3: Descent (Spelmedia)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.