”Ett spännande lönnmördaräventyr eller en upprepning för mycket? Assassin’s Creed gick igenom en radikal förbättring i och med seriens andra del. Ett nytänkande koncept med alltför repetitivt uppdragsupplägg finslipades och resultatet blev en utsökt balans av lönnmördarparkour och storslagna eskapader i renässansens Venedig. Succén var ett faktum och serien har kommit att bli något av Ubisofts skötebarn. Sedan dess har en ny installation tillkommit för varje år. Dock blev det redan tydligt i Brotherhood att Assassin’s Creed närmade sig stagnering. Nyheterna var få och …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Ett spännande lönnmördaräventyr eller en upprepning för mycket? Assassin’s Creed gick igenom en radikal förbättring i och med seriens andra del. Ett nytänkande koncept med alltför repetitivt uppdragsupplägg finslipades och resultatet blev en utsökt balans av lönnmördarparkour och storslagna eskapader i renässansens Venedig. Succén var ett faktum och serien har kommit att bli något av Ubisofts skötebarn. Sedan dess har en ny installation tillkommit för varje år. Dock blev det redan tydligt i Brotherhood att Assassin’s Creed närmade sig stagnering. Nyheterna var få och småskaliga, uppdragen återanvändes och sandlådevärldens förströelser var i princip de samma. Ett långt DLC-tillägg Assassin’s Creed Revelations följer samma ekvation och det är svårt att se något annat än ett uppenbart vinstintresse som anledning till årets upplaga. Nyheterna består av att Ezio kan göra bomber genom att samla ingredienser samt att han numera äger en så kallad hookblade som gör det möjligt att åka på linor utplacerade i staden. Det är inget som förändrar gameplayet i större utsträckning och man tycker att utvecklarna hade kunnat vara mer fyndiga. Revelations känns snarare som ett nedladdningsbart tillägg än som ett eget spel. Den röriga handlingen Att redogöra för handlingen är inte helt lätt. Desmond befinner sig i vad jag uppfattar som ett limbo där han riskerar att vara fast i all evighet om han inte synkroniserar sina minnen av Altaïr (från första Assassin’s Creed) och Ezios livsöden. Samtidigt försöker Ezio hitta fem nycklar till ett hemligt bibliotek där Altaïr ska ha gömt någonting världsomvälvande. I dessa nycklar har Altaïr lagrat sina minnen som man får ta del av i form av spelbara sekvenser. Historisk science fiction Ubisoft berättar alltså återigen en science fiction-historia parallellt med ett lönnmördardrama under renässansen, men försöker även klämma in en tredje historia. Resultatet känns ytterst splittrat och det känslomässiga bandet till karaktärerna är i princip obefintligt. Detta vore inte ett problem om serien inte envisats med att lägga ner så mycket tid och energi på dialog och handling som ändå är undermålig. Serien hade klarat sig utan en stark story om man istället fokuserat på att vidareutvecklare spelkonceptet. En underskön stad Assassin’s Creed är trots allt en spelserie med mycket potential och det kändes som att producenten Jade Raymond hade en tydlig vision om vad serien skulle bli. Tyvärr slutade hon arbetet med serien efter Assassin’s Creed II och kanske är det anledningen till seriens förfall, men fragment av denna vision kvarstår i Revelations och sandlådevärlden är numera bättre än någonsin tidigare.     Ezios jakt efter Altaïr nycklar har tagit honom till det undersköna Konstantinopel, en stad full av liv. Varma färger pryder husen, blandade folkslag i färggranna kläder driver runt på gatorna, persiska mattor säljs i multum vid basaren och gubbarna sitter i kaféerna och röker vattenpipa. Tillsammans med det stämningsfulla ljudspåret struntar jag mer än gärna i att göra uppdrag och ägnar mig istället åt att interagera med staden. Framstressat spel som fortfarande kan underhålla Uppdragsupplägget är i princip detsamma som i tidigare delar, och majoriteten av uppdragen känns som upprepningar av något man gjort tidigare. Det finns enstaka ljusglimtar då man märker att Ubisoft sneglat åt Naughty Dogs håll och Uncharted-influenserna blir påtagliga. Det är då Revelations är som bäst. Spelets första timme är av sådan karaktär och till en början känns det som att Ubisoft lyckats ta serien till nästa nivå. Tyvärr förekommer dessa ögonblick alltför sällan. Jag får intrycket av att kampanjläget är resultatet av en uppföljare som producerats under för kort utvecklingstid och som hade kunnat bli så mycket bättre om man haft mer tid att utveckla vissa idéer. En upprepning för mycket Det må vara jag som tröttnade på Assanssin’s Creed upplägg för snabbt. Möjligen är mer av samma precis vad publiken efterfrågar. Personligen känner jag att Assassin’s Creed Revelations är en upprepning för mycket. Även om vissa aspekter har näst intill polerats till perfektion har andra aspekter som uppdragsupplägget stagnerat. Det är bitvis väldigt kul att spela men oftast slentrianmässigt och jag hoppas att Ubiosft vågar göra en radikal förändring inför framtida delar. Vi fick spelet av Ubisoft.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Assassin’s Creed: Revelations (FZ)
2. Assassin’s Creed: Revelations (Gamereactor)
3. Assassins Creed Brotherhood (Level 7)
4. Press2plays brödraskap om nya Assassin’s Creed (Press2play.tv » Gameplay)
5. Assassin’s Creed: Brotherhood (Skillpoint.se - Recensioner)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.