”Det är mörkaste medeltid. Himlens förbindelse med jordelivet är bruten och onda varelser slår hårt mot mänskligheten. Det ljusa brödraskapet, en helig riddarorden, står maktlöst och till synes övergivet av gudarna. Det enda hoppet står till Gabriel Belmont, en man plågad av mardrömmar om sin mördade fru och driven av hat och hämndbegär. Hans mentor Zobek spår en väg till frälsning: Gabriel måste störta de tre mörka härskare som har förgiftat människornas tillvaro och återta de gudalika krafter de regerar över. På så sätt kan han återuppväcka sin fru och …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Det är mörkaste medeltid. Himlens förbindelse med jordelivet är bruten och onda varelser slår hårt mot mänskligheten. Det ljusa brödraskapet, en helig riddarorden, står maktlöst och till synes övergivet av gudarna. Det enda hoppet står till Gabriel Belmont, en man plågad av mardrömmar om sin mördade fru och driven av hat och hämndbegär. Hans mentor Zobek spår en väg till frälsning: Gabriel måste störta de tre mörka härskare som har förgiftat människornas tillvaro och återta de gudalika krafter de regerar över. På så sätt kan han återuppväcka sin fru och rädda världen. Det blir en lång, mörk och brutal resa genom giftiga träskmarker, mytiska ruiner och gotiska slott, i vacker och smärtsam förening. Belmont-klanen är klassiska hjältar i Castlevania-serien. Men Lords of shadow lämnar den tidigare, komplicerade tidslinjen bakom sig, byter riktning och blir en omstart för serien med en berättelse frånkopplad från tidigare händelser. Att Lords of shadow vill avlägsna sig från de tidigare spelen blir snabbt uppenbart, men det börjar som en lång uppförsbacke med klaustrofobisk spelmekanik i linjära korridorer. Spelet lånar också friskt från film, spel och litteratur, snarare än att vara troget sitt gamla koncept. Kombinationerna av kraftiga och lätta slag osar God of war, de jättelika bossfajterna påminner om Shadow of the colossus och Uncharted verkar vara inspirationskällan för väggklättrandet. Estetiskt framstår både Pans labyrint och Sagan om ringen-filmerna som förebilder. Lords of shadow har dock inte helt glömt sitt eget gotiska arv, även om det tar några timmar innan det blommar ut. Snart bjuds vi på makalöst vackra och suggestiva omgivningar samt varierade banor med imponerande strider, hisnande klippklättrande och seriens karaktäristiska pusslande i olika svårighetsgrader. Stridssystemet bygger på ett stridskors som Gabriel slungar mot fienderna (som även används för problemlösning och klättrande) tillsammans med ljus och mörk magi, där mörk magi gör mer skada och ljus magi ger mer liv. De olika spelmekaniska momenten fungerar allt mer i symbios ju bättre man lär sig dem och lånen från andra spel känns snarare som hyllande pastischer än oslipade imitationer. Det blir en spännande blandning av referenser till kristendom och folksagor, och fiender som sträcker sig från vättar till titaner. Även om spelet är linjärt och inleder inrutat och trevande växer det fram finesser i kombinationen av Lords of shadows pastischer. Mycket tack vare Patrick Stewarts utmärkta berättarröst lyckas spelet behålla ett allvar, ett lågmält berättande och en välbalanserad taktkänsla. Tillsammans med bländande vyer och ett lagom dramatiskt soundtrack skapar det en stämningsfull upplevelse. Trots stapplande manus finns också en intressant gråskala hos karaktärerna som gör det svårt att inte bli gripen. Åtminstone efter att man har kämpat sig igenom den sega, påfrestande upptakten. Tove Bengtsson kultur@svd.se

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Recension: Castlevania: Lords of Shadow (Eurogamer - Reviews)
2. Castlevania: Lords of Shadow (FZ)
3. Castlevania: Lords of Shadow (Spelmedia)
4. Castlevania: Lords of Shadow (Level 7)
5. Castlevania: Lords of Shadow (Gamereactor)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.