”img_onload(1,416); I slutändan rör det sig om självbevarelsedrift. Vid något tillfälle, innan mina ord har tagit slut, behöver du ställa dig frågan var på skalan mellan 1-10 som ditt tålamod befinner sig. För du förstår, Daisuke Amayas retrocharmiga ”Castlevania-inspirerade” sidoscrollande plattformsäventyr har här inte bara klätts i 3D-skrud och nya polygoner. Nej, inte alls. Det har dessutom förärats med ännu en svårighetsgrad, en bortom titelns egna ”Easy Mode”, ”Normal Mode” och ”Hard Mode”. I lekmannatermer skulle jag vilja kalla denna svårighetsgrad för ”3D på” …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. img_onload(1,416); I slutändan rör det sig om självbevarelsedrift. Vid något tillfälle, innan mina ord har tagit slut, behöver du ställa dig frågan var på skalan mellan 1-10 som ditt tålamod befinner sig. För du förstår, Daisuke Amayas retrocharmiga ”Castlevania-inspirerade” sidoscrollande plattformsäventyr har här inte bara klätts i 3D-skrud och nya polygoner. Nej, inte alls. Det har dessutom förärats med ännu en svårighetsgrad, en bortom titelns egna ”Easy Mode”, ”Normal Mode” och ”Hard Mode”. I lekmannatermer skulle jag vilja kalla denna svårighetsgrad för ”3D på” och ”3D av”. Det åtta år gamla originalet var aldrig ett lätt spel. Cave Story representerade en era av spelhistorien där ett fall ner bland rött buskage var detsamma som att börja banan om från början igen. Det representerade en era då slow downs var ett fränt hjälpmedel för att visa att hårdvaran verkligen fick arbeta för att visa stora mängder fiender samtidigt. Och dialogrutorna, på den här tiden, lät på ”brbrbrbrbr”. Cave Story 3D innehåller visserligen allt det här, precis som originalet, och är, precis som originalet, en nostalgisk hyllning av en tid när minsta lilla felsteg innebar en bråd och säker Game Over-skärm. Gällande svårighetsgrad ger de nya 3D-effekterna en helt ny dimension till spelandet. Detta på grund av att det ibland blir svårt att urskilja var man själv befinner sig i relation till omgivningen och bossarnas ibland lätt galet frenetiska skottsalvor när man har effekterna påslagen. Lägg därtill att Cave Story är ett spel som kräver sin precision så är jag säker på att du förstår vilken linje jag är inne på. För det här är ett spel av den gamla skolan, som likt Dark Souls rymmer alla de bästa sidorna av självdestruktivt beteende. Ni vet känslan av att stå som ensam härskarinna på täppan efter en särskild knivig situation? Den lyckan har inga gränser. Cave Story 3D må kanske inte ståta med världens mest genialiska bandesign, men det får till dessa känslosamma ”halleluja”-moments tillfredsställande bra. Helt rättvist är det däremot inte att jämföra Cave Story 3D med Dark Souls. Där Dark Souls med alla sina bestar och skäreldsdemoner marknadsför sitt helvete gömmer Cave Story sitt bakom en ”Heffaklumpar och Tesslor”-estetik. Åtminstone, så som jag föreställer mig Heffaklumpar och Tesslor, för så långt följde jag inte Nalle Puh och hans vänner att jag någonsin fick se hur vare sig den ena eller den andra ser ut. Cave Story 3D har måhända ett gulligt yttre och ett narrativ av små söta kaniner men var förvissad om att det inte är någon dans på rosor. Cave Story 3D har rosor som rivs. Spelet bestraffar dig gärna när det går dåligt och belönar dig motsträvigt när det går bra. Vapnen går att uppgradera med erfarenhetspoäng som fienderna lämnar ifrån sig och få tidsfördriv går upp mot att med maxlevlat maskingevär strö förstörelse över alla i sin väg. När det går bra, du har din ”Perfect Run”, då är Cave Storys smäckra landskap en riktig behaglig visit. Men, ta för många träffar och erfarenhetspoängen kommer att tas dig ifrån. Din level kan lika gärna röra sig bakåt, som framåt. Bossarna blir direkt så mycket svårare om du inte har haft en ”Perfect Run” innan och en sådan kräver sin spelare. Cave Story 3D:s största problem är dock vare sig påtvingad 3D eller den inte alltid helt responsiva kontrollen. Cave Story 3D:s problem stavas Super Mario 3D Land och Mario Kart 7. Att släppa en titel av denna kaliber samma under samma försäljningsmånad som Nintendo visar världen hur 3D ska användas på riktigt är som att bli hembjuden till en kompis hemmabiosystem och sedan återgå till en skruttig 17-tummad tjock-tv. Super Mario 3D Land är Nintendos svar på Camerons Avatar. Cave Story känns lite som att slå på ett avsnitt av Fragglarna på VHS. Missförstå mig rätt nu. Cave Story 3D är en angenäm upplevelse, retrocharmigt, gripande och innehåller några av dem mest inbjudande trudelutterna på mycket länge. Jag har kommit på mig själv med att nynna på titelmelodin många timmar efter att jag stängt av. Cave Story är ett spel som du bara ska ha spelat, upplevt och utforskat. Grottorna och dess mysterier är värt din tid. Om du ska göra det med remaken eller originalet är en fråga som bara du kan svara på. Betyget baseras snarare på Daisuke Amayas lyckade formula, än att spelet förärats nya polygoner. För i slutändan handlar 3D:n i Cave Story om självbevarelsedrift och hur många ”Retrys” det kommer att ta dig innan den går dig på nerverna.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Cave Story 3D (Skillpoint.se - Recensioner)
2. Cave Story (FZ)
3. Cave Story (Skillpoint.se - Recensioner)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.