”Min chef börjar låta irriterad redan innan jag har tagit mig an det första uppdraget. Ja, sanningen är att just mitt ständiga förhalande som respons på hans bestämda uppmaningar gör honom irriterad. Medan han fruktlöst muttrar instruktioner i mitt headset har jag nämligen hittat mitt eget mål: att samla ”agility orbs”. Den futuristiska metropolen Pacific City är en jättelik lekpark, husen är klätterställningar och högt upp på deras tak skimrar de magiska smaragderna jag vill åt. 500 finns gömda i staden och varje glob jag samlar får mig att springa lite snabbare, hoppa …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Min chef börjar låta irriterad redan innan jag har tagit mig an det första uppdraget. Ja, sanningen är att just mitt ständiga förhalande som respons på hans bestämda uppmaningar gör honom irriterad. Medan han fruktlöst muttrar instruktioner i mitt headset har jag nämligen hittat mitt eget mål: att samla ”agility orbs”. Den futuristiska metropolen Pacific City är en jättelik lekpark, husen är klätterställningar och högt upp på deras tak skimrar de magiska smaragderna jag vill åt. 500 finns gömda i staden och varje glob jag samlar får mig att springa lite snabbare, hoppa lite längre och klara ännu högre fall. Det är som med stjärnorna i Mariospelen: man måste samla dem bara för att de finns där. Men här blir spelet dessutom roligare ju fler man får fatt i. Att samla på dem är, kort sagt, svårt beroendeframkallande. Precis som i det första Crackdown spelar jag en övermänsklig rekryt i den paramilitära organisationen ”The Agency”. Staden är nu översvämmad av terrorister och zombieliknande figurer som kallas för freaks, och vad chefen vill att jag ska fokusera på är att oskadliggöra dem med alla tillgängliga medel. Min vapenarsenal är imponerande och fienderna är som en enorm bakterieinfektion jag ska rensa ut ur stadens blodomlopp med automat- karbiner och bepansrade fordon. Persongalleriet är minst sagt skissartat och intrigen är kryptofascistisk med de övermänskliga Agenterna som ska utrota de skadliga elementen i staden. Det var en invändning som gällde även för ettan och här antyds förvisso att saker och ting kanske kommer att kastas över ända i Crackdown 3, men det är en öppen fråga om det kommer att bli någon fortsättning på den här följetongen. Det finns hur som helst ingen vettig ursäkt till att dröja två hela spel (över 30 timmar) med att förvandla historien till något annat än en olustig übermenschfantasi. Först som sist är det samlandet av agility orbs som är det riktigt roliga med spelet. Det återkommer jag till även efter att huvudstoryn är slut. Att flyga fram över hustaken i Crackdown 2 bjuder på samma enkla rörelseglädje som att leka Skeppsbrott på gympan. Det är synd bara att utvecklarna inte heller den här gången har förmått att bygga ett helgjutet, välpolerat spel kring den lysande spelmekaniken. Sam Sundberg kultur@svd.se Fler artiklar

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Crackdown 2 (GameElite)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.