”Vill man nå framgång i MMORPG-genren gör man bäst i att vässa både armbågar och knän. På PC-marknaden har spelare en uppsjö av olika alternativ att välja mellan och spelen i genren är generellt förskaffade på ett vis som gör att man knappast hinner med att spela mer än ett spel åt gången. I sådan konkurrens gäller det att sticka ut och prestera. På konsolsidan är förhållandet omvänt och det är förvånansvärt tyst från den högaktuella spelgenren. DC Universe Online försöker fylla hålet genom att utöver sin PC-release även lanseras till PlayStation 3 – men …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Vill man nå framgång i MMORPG-genren gör man bäst i att vässa både armbågar och knän. På PC-marknaden har spelare en uppsjö av olika alternativ att välja mellan och spelen i genren är generellt förskaffade på ett vis som gör att man knappast hinner med att spela mer än ett spel åt gången. I sådan konkurrens gäller det att sticka ut och prestera. På konsolsidan är förhållandet omvänt och det är förvånansvärt tyst från den högaktuella spelgenren. DC Universe Online försöker fylla hålet genom att utöver sin PC-release även lanseras till PlayStation 3 – men presterar superhjältesimulatorn någonting utöver att vara först på denna orörda kaka? Min nyskapade superhjälte får möta dagens ljus på ett vidunderligt tråkigt vis. Efter en halvtimmes detaljanpassning av färgpaletter och kläder, med hjälp av ett tämligen tillfredsställande verktyg, finner jag mig strandad i ett rymdskepp. Här introduceras jag till spelsystemet genom en lång sekvens av robotdödande, innan jag äntligen får börja klättra på Gotham Citys skyskrapor. På ett mycket effektivt vis avskräcker den här startsträckan mig från att skapa nya karaktärer, då varje ny hjälte måste genomlida den. Väl ute på gatorna lämnar DC Universe Online lyckligtvis ett bättre förstaintryck. Min akrobatiska hjälte bestiger lodräta husväggar som vilken Peter Parker som helst och när jag kastar mig ut i luften börjar jag nästan tveka över om jag inte stoppat Infamous i min PlayStation av misstag. Rörelsefriheten i DC Universe är en uppfriskande anomali i en annars ganska slö och markbunden genre. De lösare tyglarna och det uppskruvade tempot går igen i flera av spelets centrala delar och framstår snart som dess allra tydligaste kännetecken. Striderna är en av de detaljer där tempohöjningen märks tydligast, då de påminner lika mycket om motsvarigheter i snabbfotade actionspel som God of War , som de gör om sifferonanin i World of Warcraft . Vad som inledningsvis känns befriande framstår dock snart som en lösning full av kompromisser och brister. Några timmar in i spelet finner jag mig själv svärande över att jag fortfarande inte lyckas orientera mig bland mina förmågor och att min karaktär allt som oftast prioriterar att ta sikte på detaljer i omgivningen, snarare än på mina talrika fiender. Blandsystemet saknar både den precision och det flyt som jag förväntar mig och resultatet är att det inte riktigt kan hävda sig mot konkurrenter vare sig i action- eller MMO-lägret. Som timmarna går blir jag medveten om allt fler skavanker som döljer sig både på och under DC Universe Online s yta. Menyerna till exempel, i vilka man spenderar mycket tid, är plågsamt långsamma. Grafiskt sett dras spelet med ständiga dippar i bilduppdateringen, trots att Sonys maskin borde kunna måla upp det hela i sömnen. Allra svårast att förlåta är dock den enformiga uppdragsdesignen. Allt som oftast inramas de uppgifter jag måste ta mig an på ett snyggt vis, med gästspel från mängder av bekanta serietidningsfigurer, men detta glädjeämne till förklädnad har jag snart genomskådat. Ytterst sällan uppmanas jag göra annat än att döda givna fiender och söka dem efter föremål. Enstaka höjdpunkter står att finna i bossuppdragen och de instanser man kan ta sig an med andra spelare – på det stora hela är variationsrikedomen i upplevelsen dock pinsamt låg. Jag önskar att jag vid det här laget hade kunnat proklamera att DC Universe Online är det slutgiltiga beviset på hur det är fullt möjligt att översätta MMORPG-genren till konsolformat. Det kan jag inte. Istället tvingas jag presentera ett spel fullt av kompromisser. Det saknar både precisionen från sina MMO-konkurrenter och det mjuka flytet från de actionspel som det inspireras av. Även om jag stundvis roas av den ostiga nostalgin som de klassiska serietidningsfigurerna förmedlar, så har jag svårt att föreställa mig en anledning till varför någon skulle betala en avgift på över hundra kronor i månaden för att få fortsätta vistas i DC:s onlinevärld. Spelet är helt enkelt lite för enformigt, lite för trasigt och lite för fattigt på djup. DC Universe Online är lite för mediokert för att förtjäna min tid och mina pengar.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Recension: DC Universe Online (Eurogamer - Reviews)
2. DC Universe Online (FZ)
3. DC Universe Online (Gamereactor)
4. DC Universe Online (Level 7)
5. DC Universe Online (Gameplayer)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.