”Inte ens 14 långa år av utvecklingsproblem och pengabråk kunde stoppa spelindustrins mest ökända evighetsprojekt från att till sist se dagens ljus, men att säga att Duke Nukem Forever inte levde upp till förväntningarna vi en gång hade vore en underdrift. Hertigens återkomst sågades för sina många tekniska brister och uråldriga upplägg, men spelet bjöd även en del übermaskulin charm som ibland kunde få oss att förbise problemen. Gearbox och Triptych Games hoppas att vi av den anledningen kan ge Duke ännu en chans, då de nu förlänger spelupplevelsen med den …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Inte ens 14 långa år av utvecklingsproblem och pengabråk kunde stoppa spelindustrins mest ökända evighetsprojekt från att till sist se dagens ljus, men att säga att Duke Nukem Forever inte levde upp till förväntningarna vi en gång hade vore en underdrift. Hertigens återkomst sågades för sina många tekniska brister och uråldriga upplägg, men spelet bjöd även en del übermaskulin charm som ibland kunde få oss att förbise problemen. Gearbox och Triptych Games hoppas att vi av den anledningen kan ge Duke ännu en chans, då de nu förlänger spelupplevelsen med den nedladdningsbara expansionen The Doctor Who Cloned Me. Den nya minikampanjen bidrar med tre timmars ytterligare speltid som tar vi där Duke Nukem Forever slutade. Den här gången måste Duke ta sig an en mindre armé av Duke-kloner som tagit över det mytomspunna Area 51 i Nevadaöknen. Det är dock bara början, för precis när man tror att dagen är räddad väntar ett par överraskande kapitel. Upplägg har helt klart stor komisk potential, och även om humorn ofta är lika låg som tidigare så lyckas manuset göra en rad roliga och smarta referenser som inte känns lika föråldrade som de i fulla spelet gjorde. Låt inte bilden lura dig. Duke Nukem Forever är precis lika fult som det var för ett halvår sedan, med kass ljussättning och många lågupplösta texturer som inte platsar i ett spel från 2011. Det börjar bra med en parodi på förhörsscenen i Call of Duty: Black Ops , och här finns även en sekvens som påminner om testkammarna i Portal . Seriens vanliga gimmickar som att spela flipper, besöka strippklubbar, förminskas av utomjordingar och lösa pussel är så klart också närvarande. Dessa ögonblick, då det sega skjutandet och det frustrerande plattformande inte står i centrum, är fortfarande det bästa med spelupplevelsen i Duke Nukem Forever . Men trots att man försökt att krydda till det lite denna gång (sekvensen där Duke kör en radiostyrd Barbie-bil är riktigt rolig) så kan det ändå kännas som ett utdraget Déjà Vu.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Duke Nukem Forever (Eurogamer.se • Recensioner)
2. Duke Nukem: Critical Mass (Loading)
3. Duke Nukem: Manhattan Project (Gamereactor)
4. Duke Nukem Advance (Pulse)
5. Duke Nukem: Manhattan Project (Pulse)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.