”Pacquiao vs Hatton. Du har tålmodigt använt din jabb och ditt fotarbete i fyra ronder. Hans högra öga är svullet och blodigt efter dina träffar, men du vet att han fortfarande är farlig då han är både större och starkare än dig. Håll dig till planen och använd din snabbhet. Float like a butterfly, sting like a bee. Men i den sjunde ronden har han börjat kasta sin vänsterkrok med väldig desperation, och då vet du att tiden är inne att byta växel. När kroken kommer nästa gång duckar du den och svarar med en rak höger. Hans haka flyger med träffen upp rakt i skottlinjen …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Pacquiao vs Hatton. Du har tålmodigt använt din jabb och ditt fotarbete i fyra ronder. Hans högra öga är svullet och blodigt efter dina träffar, men du vet att han fortfarande är farlig då han är både större och starkare än dig. Håll dig till planen och använd din snabbhet. Float like a butterfly, sting like a bee. Men i den sjunde ronden har han börjat kasta sin vänsterkrok med väldig desperation, och då vet du att tiden är inne att byta växel. När kroken kommer nästa gång duckar du den och svarar med en rak höger. Hans haka flyger med träffen upp rakt i skottlinjen för din egna vänsterkrok. Du trycker av. Publiken ställer sig upp med ett vrål. Knockout i sjunde ronden. Fight Night Champion är, när det kommer till att översätta boxning till tv-spel, så nära verkligheten man kan komma. Inte bara i hur det ger dig full kontroll på din boxares attacker och rörelser, utan i hur det har fångat sportens känsla och patos. I kampanjläget, eller ”Champion Mode” som det heter här, befinner du dig i rollen som Andre Bishop, en lovande mellanviktare och amatörmästare som precis börjat kämpa sig upp i proffsrankingen. Precis när hans karriär är på väg att ta fart ordentligt så går en del saker väldigt snett, och Andre hamnar i fängelse. Här börjar den där sortens berättelse som nästan är synonym med sporten; berättelsen om underdogen. Det blir spelarens jobb att ta Bishop genom hans storartade comeback som tungviktare. Efter att ha lyft skrot och boxats med skinheads i finkan bär det av mot toppen, där den onda stereotypen Isaac Frost och hans korrupta manager väntar. Bishop måste genom sin karriär också klara vissa utmaningar. I en match måste han boxas med en trasig högerhand och vid ett tillfälle vet man att domarna är mutade, så matchen måste sluta med knockout. Små intriger som dessa och den mängd taktiker motståndarna använder sig av ger en stor variation till matcherna. Två skorpioner = skurk. Då många spel om kampsporter bara bygger på att simulera träning och matcher så är det både modigt och bra gjort av EA Canada att ge spelet en mer utvecklad berättelse. Den är oerhört banal och innehåller nästan varje boxningsschablon som går att finna i filmens värld, men det gör faktiskt inte så mycket. I ett spel med större narrativa ambitioner hade den nog inte funkat, men då stor del av spelet ändå bara går ut på att boxas, så är berättelsen istället en välkommen dimension till upplevelsen. Man känner faktiskt en liten extra motivation att få sätta dit skurkarna i slutändan. Någon kanske gillar berättelsen om Andre, andra kanske bara vill slå in Isaac Frosts stereotypa ansikte, men motivationen finns där. Detta är ett väldigt ovanligt grepp för ett renodlat sportspel, och gör att Fight Night Championship kliver utanför genrens ramar på ett väldigt angenämt sätt. EA har sedan Fight Night 2004 använt sig av systemet de här kallar Full Spectrum Punch Control för att leverera slag och slagkombinationer på din motståndare. Istället för knapparna använder man den analoga spaken och olika rörelsescheman. Detta är ett system som inte förrän nu börjar fungera riktigt som det ska. Där man tidigare förde spaken till höger och sen upp för att leverera en krok behöver man nu bara föra spaken åt höger. En rak höger görs genom att föra spaken framåt, och en krökt rak höger görs någonstans mitt emellan de två tidigare. Håller du in R2-knappen lägger din boxare mer kraft bakom slagen. Det känns väldigt intuitivt och organiskt i jämförelse med till exempel EA MMA där allt för mycket spakarbete krävdes för att leverera slagen. Din boxares rörelser kontrolleras med att rikta den andra spaken dit du vill. En snabb snärt innebär fotarbete och ett snabbt steg dit du valt, perfekt för att kliva ur vägen för ett hårt slag. Håller man in L1-knappen planterar boxaren sina fötter i marken och rör istället bara på sin överkropp. Man lutar sig åt sidorna, bakåt och framåt, vilket tillåter en att med snabba reaktioner luta sig ut vägen för motståndares slag och sen kontra. Kontrollerna är utan tvekan spelets största merit och är det skarpaste jag känt på när det gäller kampsport på konsol. När man med den precisa kontrollen delar ut slag mot ansikten händer det också saker rent grafiskt, såklart. Effekterna blir efter några ronder uppenbara i boxarnas ansikten då ögon svullnar upp och sår öppnas och blöder i det sargade ansiktet. I kombination med spelets trevliga eller otrevliga ljudeffekter, beroende på hur man ser på saken, blir upplevelsen brutalt tillfredsställande och verklig. Vid ett tillfälle kände jag nästan sympati för stackaren vars ansikte jag demolerat i åtta ronder. Inte vackert, men vackert ändå! När man har spelat klart Andre Bishops cirka fem timmar långa berättelse kan man återgå till spelseriens mer klassiska form i ”Legacy Mode” En relativt avancerad karaktärsgenerator låter dig skapa din egen boxare som du sedan kan träna i gymmet för att börja klättra i världsrankingen. Detta görs offline mot en mängd olika datorstyrda boxare och deras olika strategier. Men spelet erbjuder även ett liknande spelläge online, där man istället möter riktiga spelare. Då svårighetsgraden i legacy-läget är frustrerande hög, både i gymmet och i matcherna, blir online-läget genast något man föredrar. Att träna sin boxare online och tävla mot andra spelare är både lättare och roligare. Den ökade prestigen i att boxa till sig ett bälte i en faktisk världsranking av riktiga spelare behöver jag nog inte ens nämna. Drömmatchen: Tyson mot Ali Du kan förstås bjuda över ett par vänner för en kväll av stjärnsmällar och drömmatcher. I den första matchen vi spelade var det givetvis Muhammad Ali mot Mike Tyson som gällde trots att det finns över 50 riktiga boxare att välja mellan. Är man inte mer än ytligt intresserad av boxning är det kanske inte många namn man känner igen utöver de riktiga legenderna. Men kontemporära pugilister som Ricky Hatton, Miguel Cotto och kungen från filipinerna Manny Pacquiao står ut som de mest intressanta. Med en väldigt precis kontroll, en småtrevlig men klichépackad berättelse och en vacker grafisk presentation blir Fight Night Champion ett boxningsspel utöver det vanliga. Det har sina svagheter i vissa spellägen, men när det med tung rapmusik och hetsig action framför boxningens estetik och nyanser har spelet ingen värdig konkurrent. Om du gillar boxning är Fight Night Champion nästan ett måste, men bli inte förvånad om du gillar det även om du är helt främmande för sporten. Jag har svårt att föreställa mig någon som inte kan uppskatta det vackra i att smidigt ducka en attack och följa upp med en knockout-kontring.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Fight Night Champion (Level 7)
2. Fight Night Champion (FZ)
3. Fight Night Champion (Gamereactor)
4. Fight Night: Champion (Skillpoint.se - Recensioner)
5. Fight Night: Champion (Loading)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.