”Tio år har nu passerat sedan enmansarmén Master Chief kraschlandade på den där mystiska, gloriaformade himlakroppen för första gången. Idag, med AI:n Cortanas oroade röst ekandes i huvudet, kliver jag in i rollen som honom igen, och ut ur flyktkapseln. Mina medpassagerare överlevde tyvärr inte smällen. Inte den här gången heller. Jag sörjer dock inte allt för länge. Ringvärlden som breder ut sig framför mitt orange Mjolnir-visir har ju aldrig varit mer inbjudande. Himlen har aldrig rymt så många stjärnor. Bäckarna aldrig porlat så friskt. Gräset på de böljande …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Tio år har nu passerat sedan enmansarmén Master Chief kraschlandade på den där mystiska, gloriaformade himlakroppen för första gången. Idag, med AI:n Cortanas oroade röst ekandes i huvudet, kliver jag in i rollen som honom igen, och ut ur flyktkapseln. Mina medpassagerare överlevde tyvärr inte smällen. Inte den här gången heller. Jag sörjer dock inte allt för länge. Ringvärlden som breder ut sig framför mitt orange Mjolnir-visir har ju aldrig varit mer inbjudande. Himlen har aldrig rymt så många stjärnor. Bäckarna aldrig porlat så friskt. Gräset på de böljande kullarnas krön aldrig varit grönare. Och tonerna som ackompanjerar mitt äventyr, med fylliga stråkorkestrerar och mässande körer, styr min sinnesstämning precis åt rätt håll. Det är omöjligt att värja sig. Nostalgin sveper över mig likt en ofrånkomlig naturkraft. Plötsligt är jag tillbaka vid Åhléns demobås för tio år sedan, där jag bestämde mig på plats att det var en Xbox och ett Halo jag skulle ha. Ett helt års sparade månadspengar fattigare var jag så lycklig. Ja, pistolen är fortfarande precis lika överdrivet kraftfull som förut. Vilket denna lilla trädgårdstomte snart ska få erfara. Då är det kanske inte så konstigt att jag redan vid Halo: Combat Evolved Anniversary s titelskärm är mer eller mindre frivilligt fjättrad vid soffan. För här sitter jag med spelet som på egen hand knuffade mitt dalande intresse för spelkonsoler i rätt riktning. Som egenhändigt bar en konsollansering på sina axlar. Som fick spelare världen över att skifta attityder gentemot en hel genre. Här sitter jag med spelet som kom från ingenstans och förändrade allt. Mina känslor för Halo är starka. Minst sagt. I mångt och mycket har Bungies spelserie definierat mig som spelare. Jag ska dock göra mitt bästa för att stoppa känslorna åt sidan ett tag och angripa 343 Industries remake utifrån dagens spelklimat. Med andra ord: Hur väl står sig Master Chiefs jungfrufärd idag, tio år senare? En helt ny generation spelare har växt upp sedan dess, tillsammans med en helt ny grafikteknologi. Anniversary är lika mycket för dem, som för den som vill återuppleva originalet i nytt skrud. Färgerna är klarare, 3D-modellerna ombyggda från grunden och upplösningen anpassad för dagens TV-apparater. Tiden hade trots allt hunnit ikapp Combat Evolved. Nu har Anniversary hunnit ikapp tiden. Den överlägset läckraste funktionen i denna remake är att genom ett snabbt knapptryck själv kunna göra denna tidsresa; att växla mellan ny och gammal grafik. Skillnaden är enorm. Det var under spelets andra uppdrag som vi för första gången fick ratta en Warthog. Ett fantastiskt spelminne som gör sig ännu bättre i HD-grafik. Tidigare slätstrukna träd har fått mer individuell karaktär med kvistar, håligheter och textur. Vegetation har växt fram, byggnader har genomgått totalrenoveringar, vapenmodellerna är högdetaljerade, miljöerna har blivit modernt ljus- och skuggsatta och spelets uppdaterade ”skyboxar” – himmelen och de vyer jag som spelare ej kan beträda utan endast bevittna på avstånd – ramar in upplevelsen med en aldrig starkare dramatik. Mest påtaglig blir skillnaden i de från början mörka och avskalade nivåerna The Truth and Reconciliation och 343 Guilty Spark. Man tror knappt sina ögon. Är det här verkliga samma, dunkla bergsparti jag smög fram genom för tio år sedan? Har jag, när jag prickskjuter små pipiga Grunts genom dessa prunkande, nästintill mysiga träskmarker, hamnat på fel sida av ringen? Så klart inte. Beviset finns alltid ett knapptryck bort. Halo: Combat Evolved Anniversary är ett vackert spel att vila ögonen på, och miljödesignen är dess starkaste kort rent estetiskt. Det är dock tydligt att 343 Industries hålls tillbaka en aning av den gamla spelmotorn. Det blir särskilt påtagligt när mänskliga karaktärer tar plats i spelets mellansekvenser. Jag höll på att sätta julmusten i halsen när Sergeant Anderson visade sin nuna för första gången. Han ser milt sagt ut som ett borttappat jehu med påklistrat könshår i ansiktet. Samtidigt kommer Cortana komplett med underbett numer. Underligt. Cortana: Nu med mäktigt underbett! Trots underbar miljödesign och trots möjligheten att kunna ändra till nostalgiproppad retrografik när man vill, så når Anniversary i slutändan aldrig upp till de grafiska nivåer som både Halo 3 , men framför allt Halo Reach, har åstadkommit. Undantaget är multiplayerdelen. Men det återkommer jag till senare. Under ytan är kampanjen i Halo: Combat Evolved Anniversary dock exakt samma spel som för ett decennium sedan. Det fantastiska är att det upphottade yttret inte döljer några större spelmekaniska ålderstecken, utan snarare framhäver hur pass fräscht Master Chiefs första äventyr fortfarande känns. En närmast perfekt spelkontroll samsas med unik miljödesign, grymma fordonssekvenser, smarta fiender och ett ljuvligt tempo. Att strida mot Elites på de öppna, snötäckta slagfälten i nivån Assault on the Control Room blir därför aldrig gammalt. Däremot kan jag sakna många av de uppdateringar som skett under seriens utveckling. Halo-spelen har alltid innehållit en bred och klar färgpalett, vilket är en skön kontrast mot det typiska, gråskaliga actionspelet. När jag kommer på mig själv att försöka kapa fiendefordon i farten, så nekas jag. Skademodellerna som även de infördes i Halo 2 saknas. Jag kan inte boosta med Ghost-svävarna, inte göra flinka undanmanövrar när jag far genom luften med en Banshee och inte använda handbromsen för att göra tvära sladdar med Warthogen. Nu har jag redan sagt att fordonssekvenserna är grymma, och så är det fortfarande. Antagligen bättre än 90 procent av alla moderna förstapersonsskjutare som försöker göra samma sak, än idag. Men inom sitt eget varumärke har de tagit stora kliv mot det bättre genom åren. Detsamma gäller vapenutbudet som genom åren blivit både mer balanserat och varierat. Specialförmågor som att kunna sprinta, kasta ut en bubbelsköld och demolera anstormade fordon med en vältajmad armor lock adderade verkligen dynamik och taktiska element i de senaste spelen, något som gjorde även striderna till fots mer intressanta. Spelmekaniken i Halo: Combat Evolved Anniversary känns därför jämförelsevis avskalad och rå. Den klassiska landstigningen i The Silent Cartagropher har aldrig sett bättre ut.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Halo: Combat Evolved Anniversary (GameElite)
2. Halo Combat Evolved Anniversary (Loading)
3. Halo: Combat Evolved Anniversary (FZ)
4. Recension: Halo: Combat Evolved – Anniversary (Eurogamer.se • Recensioner)
5. Recension: Halo: Combat Evolved – Anniversary (Eurogamer.se • Recensioner)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.