”Det förra Hawx hade potential, men en rad ogenomtänkta val sabbade hela upplevelsen. Jag tyckte att det var ofokuserat, för segt för att vara flygaction och för simpelt för att vara flygsimulator. Nu har Ubisofts rumänska utvecklare jobbat vidare och resultatet är mycket bättre den här gången. I en nära framtid bryts det relativa lugnet av en rad plötsliga attacker runt om i världen: en flygkapning nära Edinburgh, en bombning av en amerikansk flygbas i Saudiarabien och en våldsamt separatiströrelse i Ryssland. Till råga på allt har nån lyckats knycka tre kärnvapen från …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Det förra Hawx hade potential, men en rad ogenomtänkta val sabbade hela upplevelsen. Jag tyckte att det var ofokuserat, för segt för att vara flygaction och för simpelt för att vara flygsimulator. Nu har Ubisofts rumänska utvecklare jobbat vidare och resultatet är mycket bättre den här gången. I en nära framtid bryts det relativa lugnet av en rad plötsliga attacker runt om i världen: en flygkapning nära Edinburgh, en bombning av en amerikansk flygbas i Saudiarabien och en våldsamt separatiströrelse i Ryssland. Till råga på allt har nån lyckats knycka tre kärnvapen från den forna Sovjet-arsenalen. Du får sätta dig i förarsätet i en rad flygplan runt om i världen för att försöka rädda dagen på bästa Top Gun -manér. Hela inramningen känns mer seriös den här gången. En del uppdrag börjar på marken där jag får taxa ut till startbanan, vilket kan bli betydligt mer spännande än det låter när man samtidigt är under attack. Det ges också tillfälle att tanka i luften och landa, två beståndsdelar som saknades i ettan. Nu känns det mer som kompletta uppdrag och inte bara att jag spelar en luftstrid. Fast luftstriderna är utmärkta. Borta är det halvautomatiska spårsystemet som ritade upp störiga anfallsrutter, utan det är den gamla skolan som gäller: ta reda på vart fi befinner sig genom att följa radarn eller se dig omkring; och gör sedan processen kort. Dra iväg ett gäng missiler på det som fastnar i siktet, slänga chaff när fiendens missiler börjar klia i rumpan, och gärna avsluta med en kulsprutekärve när en arg ryss gör sin sista undanmanöver. Det är ofta intensiva strider med tjogtals av miljardfåglar i metall, och även om det är aningen orealistiskt (så länge du inte drar upp svårighetsgraden till frustrerande realism) så är det kul, och det är huvudsaken. Variation är det också gott om. Mellan de mer traditionella flyguppdragen ges det också möjlighet att sköta bombning, sitta i en kanon ombord på ett större plan för att täcka operationerna på marken, sköta spaning med hjälp av obemannade farkoster och annat högteknologiskt mums. Det gör att det inte känns tråkigt, men nog längtar jag allra mest till de rena dogfight-uppdragen. När det är som roligast ligger betyget och sniffar på en pinne högre. Tyvärr har inte Ubisoft Romania lärt sig en grundläggande speldesignregel. Eskortuppdrag är aldrig kul. Eskortuppdrag är djävulens påfund. Först har man gjort dykningar genom dalgångar och varit värsta Tom Cruise och känt sig odödlig. Sen ska man helt plötsligt sitta barnvakt åt ett gäng allierade som åker huvudstupa in i bakhåll och blir bombade till småbitar, innan det går att avgöra vilken av de fyrtiofem radarblipparna som det är mest akut att förstöra. ”Förstör de fasta artilleripjäsarna!” ropas det, men innan jag ens har hunnit dit i min rangliga kärra ska jag istället sänka helikoptrar. Under tiden är det något annat som var det stora hotet och så är mina vänner tokdöda innan jag ens har fått en skråma. Förutom dylika snedsteg är Hawx 2 i alla fall ett stort kliv framåt för flygfantaster, och med lite hängivenhet går det att nöta sig vidare och fortsätta njuta av flygandet. En lång rad klassiska flygplan finns med (MIG-29, SAAB-39 Gripen, A10-A Thunderbolt, Harrier, Mirage 2000, Eurofighter Typhoon, F-15C Eagle, F-22 Raptor, F-117 Nighthawk, F-14A Tomcat, med flera), precis som i föregångaren, och även en stor mängd spellägen. Utöver själva handlingen går det också att spela valfria uppdrag igen för att samla erfarenhet (som låser upp nya funktioner), att flyga fritt i olika omgivningar och bara kolla läget, köra ett överlevnadsläge mot ständigt försämrade odds, eller spela tillsammans med kompisar. Åtta spelare kan mötas online och det går även att skapa strider över ett lokalt nätverk vilket är en trevlig bonus. Det går att välja flygplansutbud efter olika tidseror för att kunna fokusera på äldre kärror och inte bara de moderna teknikmonstren. Det är också förbättrat rent grafiskt. Flygplansmodellerna är lika detaljerade som förut, men omgivningarna är mer omväxlande och spännande. Jag diggar uppdraget där man får lyfta från ett hangarfartyg i soluppgången och striderna i de ryska bergstrakterna, då blir det närmast fotorealistiskt på sina håll. Städerna som är byggda på satellitbilder med ett gäng träd och lådhus utställda här och där är väl inte lika heta men å andra sidan är det knappast tänkt att du ska lågsniffa genom Tokyos gator och passa på att shoppa en ny DS när du krigar mot separatister… Flygfantaster med tålamod och ett sinne för taktik bör definitivt kolla in det här spelet. Är du mer inne på arkadaction bör du nog snarare vänta och hoppas på Ace Combat Assault Horizon.

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.