”Nintendo tycks aldrig få slut på säkra kort att dra fram ur rockärmen. Några av de största och mest älskvärda profiler för dem i dagsläget skapades så tidigt som på 80-talet och tidigt 90-tal, och de tycks aldrig bli utdaterade . Kirby, som gjorde entré i våra hem redan 1992, är en av dessa figurer. Som om inte sockerhalten i serien redan var tillräckligt för att ge ett par konsolgenerationer diabetes har man nu dessutom valt att göra sötheten extra fluffig. Utvecklarna Good-Feel och HAL Laboratory har gjort det genom att tvätta Kirby i 40 grader med extra mycket …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Nintendo tycks aldrig få slut på säkra kort att dra fram ur rockärmen. Några av de största och mest älskvärda profiler för dem i dagsläget skapades så tidigt som på 80-talet och tidigt 90-tal, och de tycks aldrig bli utdaterade . Kirby, som gjorde entré i våra hem redan 1992, är en av dessa figurer. Som om inte sockerhalten i serien redan var tillräckligt för att ge ett par konsolgenerationer diabetes har man nu dessutom valt att göra sötheten extra fluffig. Utvecklarna Good-Feel och HAL Laboratory har gjort det genom att tvätta Kirby i 40 grader med extra mycket mjukmedel och slänga in honom i torktumlaren ett par varv. Föreställ dig att sitta vid en eldstad, omsvept av en filt och dricka varm choklad. Att mellan sipparna kika upp från koppen och blicka mot den snälla farbrorn som berättar den finaste av sagor, ackompanjerat av trivsamma pianomelodier. Kan du se detta framför dig borde du även kunna föreställa dig Kirby’s Epic Yarn. Sagan om den rosa, gosiga och ständigt superlyckliga stressbollen från Dream Land Kirby berättas av en mysfarbror som också gör röster till spelets samtliga karaktärer, vilket gör att känslan av att få en saga berättad för sig stärks. En del storys får mig att fundera över i vilket tillstånd författarna var när manusen skrevs. Detta är ett sådant fall. Stackars lilla Kirby, som uppenbarligen aldrig hört talas om Snövit, finner en dag en alldeles utsökt tomat att palla i en trädgård. Det visar sig att denna tomat är förhäxad av den onde trollkarlen Yin-Yarn, som förmodligen har det töntigaste skurknamnet någonsin. Tomaten förvisar Kirby till det värsta tänkbara helvetet, Patch Land – en urgullig, färgglad värld gjord av döda fårceller, eller tyg av ull, som man också kan säga. Väl i Patch Land möter han en blå version av sig själv, med krona på huvudet, som kallar sig Prince Fluff. Hur ostigt namn får man ha innan tv-rutan immar igen av snuttighet? Även om Fluff aldrig är med i själva spelet annat än i filmsekvenser, ger de sig ut för att besegra bossar, samla magiskt garn och sy ihop Patch Land, som nu är trasiga tygtårtbitar. Banorna är uppbyggda i 2D, med lager och åter lager av tyg. I dessa hittar man kristaller och skatter för att låsa upp andra banor, och tillslut även slutbossen i den delen av Patch Land man befinner sig i. Man kan också hitta möbler att dekorera lägenheter med, ett moment jag fann fullständigt omotiverad. Dessa lägenheter låser visserligen upp mini-games som bland annat ”kurragömma”, men även dessa spelmoment kändes onödiga. Som om tvättmedlet givit Kirby astma har hans förmåga att inhalera fiender försvunnit helt. En förmåga som kopplas lika starkt till Kirby som eldblomman kopplas till Super Mario. Piskan, som man har istället, är å andra sidan ett roligt komplement, men jag tror att spelet skulle ha varit mycket roligare om man behållit inhalerings- och absorberingsfunktionen. Det finns gott om variation i spelet. Kirby kan förvandla sig till många olika saker som surfande pingviner och racerbilar för att klara av banornas utmaningar. Men trots att det är märkbart varierande är det inte tillfredställande. Något saknas. Alla transformeringar Kirby kan göra känns inte solklara eller ens befogade. I slutändan känns det outmanande och lite passé. Svårighetsgraden i spelet är dessutom för låg. Det är lätt för mig att sitta och säga så som förhoppningsvis har lättare för att tackla bossar i ett barnspel än vad många treåringar har. Kirby är nämligen odödlig, vilket inte är vanligt ens i plattformsspel för barn. Efter en stunds funderande över varför det rosa fluffet aldrig kolade blev jag lite gamer-självmordsbelägen och försökte ha ihjäl Kirby. Men det enda som skedde var att man förlorade kristaller man samlat och inte ens när dessa var slut dog man. Det gör att banorna blir tråkiga och banala då all utmaning helt skalas bort från Kirbys Epic Yarn.. Den största förändringen, som jag nämnt tidigare, är att Kirby inte längre stoppar sina fiender i munnen och sväljer dem för att absorbera deras egenskaper. Istället har han skaffat sig en fin liten stjärnpiska som han smiskar omkring med för att göra fienden till små garnnystan. Det låter förmodligen mycket mer erotiskt än vad det är och visst är det så. Jag saknar inte erotik utan snarare delar i spelmekaniken som inte är hundvalps-gulligt. Det blev lite väl enformigt i slutändan. Många spel behöver inte action och ond bråd död för att vara bra då man ofta kan njuta av storyn, bandesignen och grafiken. Men spelmässigt håller inte Kirbys Epic Yarn måttet fullt ut och efter ett par banors sötma började jag få hål i tänderna. Plattformsgenren är gammal i spelmått mätt, det vet nog de flesta. Genom tiderna har spel tagit av och inspirerat varandra, men ibland blir lånandet lite extra påtagligt. Kirbys Epic Yarn tycks ha lånat friskt från allt från Super Mario 2 till Paper Mario och Super Mario Galaxy. Här och var känns banor, grafik och musikslingor igen. Att inspireras och låna av andra spel är helt okej om det görs snyggt och lagom diskret, men Kirbys Epic Yarn gör inte banorna bättre än i sina orginalspel och det är ganska uppenbart för den insatte varifrån de kommer. Det smidiga i att låna från andra spel lyckades inte Kirby med. Att charmera spelare med söthet fungerar om inget mer erbjuds. Kirby’s Epic Yarn är som muffins utan glasyr, syltgrottor utan sylt eller som cheesecake utan cheese. Ni förstår nog vad jag menar. Spelet är klart spelvärt och ni kan definitivt förvänta er att överväldigas av gullighet, men tillslut sätter sig sötman i halsen och man undrar om det inte finns något surt med sting i att skölja ner sockerchocken med.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Kirbys Epic Yarn (Level 7)
2. Kirby’s Epic Yarn (Loading)
3. Kirby’s Epic Yarn (Gamereactor)
4. Kirby’s Epic Yarn (FZ)
5. Recension: Kirby’s Epic Yarn (Eurogamer - Reviews)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.