””Le, du är död!” ”Jag lyfte varsamt kvinnans hand och vände på den. Hon var kall som is, och blodet som runnit från såret på handleden var torrt sedan flera timmar tillbaka. Precis som de andra hade hon strypts till döds med ett rep och sedan lämnats naken och sönderslagen. Jag hatar det här. Vid varje nytt offer spelas bilderna från kriget upp i mitt huvud som en hackig filmrulle. Det as som mördat kvinnorna skulle få sitt straff. Det var mitt jobb, och jag var jävligt bra på det.” Ett av årets mest efterlängtade spel är här. Likt våren lovar pånyttfödelse sveper L.A. …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. ”Le, du är död!” ”Jag lyfte varsamt kvinnans hand och vände på den. Hon var kall som is, och blodet som runnit från såret på handleden var torrt sedan flera timmar tillbaka. Precis som de andra hade hon strypts till döds med ett rep och sedan lämnats naken och sönderslagen. Jag hatar det här. Vid varje nytt offer spelas bilderna från kriget upp i mitt huvud som en hackig filmrulle. Det as som mördat kvinnorna skulle få sitt straff. Det var mitt jobb, och jag var jävligt bra på det.” Ett av årets mest efterlängtade spel är här. Likt våren lovar pånyttfödelse sveper L.A. Noire in som en frisk bris i en spelbransch i desperat behov av förändring. Säg hej då till sedvanlig action, stora vapen och skitnödiga muskelberg till hjältar. Säg hej till en tät noirberättelse med trovärdiga karaktärer och ett fenomenalt röstskådespeleri. Året är 1947 och i Los Angeles försöker invånarna glömma kriget genom Hollywoods stjärnglans och dekadent leverne. Poliskårens senaste stjärnskott, krigshjälten Cole Phelps löser brott på löpande band. Till sin hjälp har han sin intuition, sitt intellekt och en partner som byts ut varje gång han blir befodrad till en ny rotel. I L.A. Noire låter Rockstar historieutvecklingen och berättandet ta sin tid. Inget stressas fram, och man får gott om tid att lära känna karaktärerna och staden. Förbered dig på att läsa på många blodiga papper. Som nämnts tidigare handlar L.A. Noire varken om att skjuta skurkar (även om det händer rätt ofta) eller att hoppa på plattformar. Det handlar om att samla ledtrådar, intervjua misstänkta och dra slutsatser. De ledtrådar Phelps hittar kan han använda i sina intervjuer för att bevisa att folk ljuger och vrida sanningen ur dem. Men i sann Rockstaranda finns det även massor av saker att göra vid sidan av. Lösa småbrott, hitta gömda bilar och filmrullar eller bara cruisa runt och titta på alla sevärdheter Los Angeles har att bjuda på, valet är ditt. Att lösa brott har aldrig varit så vackert, och aldrig låtit så bra. L.A. Noire har en fantastisk grafik som får en att känna att man befinner sig med Phelps på brottsplatsen. Innan spelet släpptes snackades det vitt och brett om ansiktsanimationerna. Och med all rätt. Rockstar och Team Bondi har använt ett mer avancerat motion capture-system för ansiktsrörelser än vi någonsin sett tidigare. Uttrycken blir viktiga, inte bara för att de förhöjer karaktärernas trovärdighet, utan också rent spelmekaniskt. Vissa misstänkta kommer försöka ljuga för Phelps, och då är det upp till din skarpsynthet att se om han eller hon ser osäker ut eller kanske flackar med blicken och kanske ljuger för dig. Det är de små sakerna som är avgörande. Kameravinklar och ljus sätter en skön noirestämning. Musik, ljud och röster är så nära perfektion det bara går. Ett tidstypiskt soundtrack med mystiska, stämningsfulla spår vid mordutredningarna och jazzklassiker med Ella Fitzgerald och Billie Holiday när Phelps kör sin cabbade bil längs Sunset Boulevard. Men det är röstskådespeleriet som verkligen får L.A. Noire att höja sig långt över de flest andra spel. Man har inte sparat på krutet när det gäller att vaska fram riktigt bra skådisar. Cole Phelps själv spelas av Aaron Staton, känd från bland annat Mad Men. Många har klagat på att han ska vara trist och tråkig, men jag ser bara en ruskigt genomarbetad och djup karaktär med svåra sår från kriget. Farhågorna inför L.A. Noire var att det skulle bli en pastisch på gamla noirefilmer, full med klyschor och ostiga repliker. Men Rockstar har lyckats skapa ett spel som undviker fallgroparna och kan stå på egna ben. Den unika spelmekaniken, den mästerligt berättade historien och det långsamma tempot suger tag i en från första stund och skapar en “bara ett fall till”-känslan. När den långa kampanjen är slut kommer suget efter att spela om alla fallen för att få högsta ranking som ett brev på posten. Karaktärerna känns levande och verklighetstrogna. Jag älskar verkligen L.A. Noire, och det är ett spel jag kommer komma tillbaka till om och om igen. Om inte annat bara för att glida i bilen längs Los Angeles soldränkta gator och lyssna på jazz. Det är ett viktigt spel, som likt Heavy Rain visar att tv-spel fortfarande går att utveckla i nya och intressanta riktningar. Vad du än gör, missa inte L.A. Noire.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Recension: L.A. Noire (Eurogamer - Reviews)
2. L.A. Noire: Complete Edition (Gamereactor)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.