”Jag är detektiv Cole Phelps. Los Angeles ligger vid mina fötter i en tid där kostym och hatt kombinerat med en böljande vacker Ford Tudor inte bara är respektabelt men också något som är reserverat för den blekare skaran i ett påtagligt klassfixerat samhälle. Det är mitt jobb att rädda, inte världen, men åtminstone dagen. Vid min sida har jag min partner, Rusty Gallaway. Han är en svårtydd karaktär och samtidigt en av de bäst porträtterade jag sett i ett spel, någonsin. För L.A. Noire har något särskilt. Jag kan se att Rusty är förbannad redan innan slaget landar, …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Jag är detektiv Cole Phelps. Los Angeles ligger vid mina fötter i en tid där kostym och hatt kombinerat med en böljande vacker Ford Tudor inte bara är respektabelt men också något som är reserverat för den blekare skaran i ett påtagligt klassfixerat samhälle. Det är mitt jobb att rädda, inte världen, men åtminstone dagen. Vid min sida har jag min partner, Rusty Gallaway. Han är en svårtydd karaktär och samtidigt en av de bäst porträtterade jag sett i ett spel, någonsin. För L.A. Noire har något särskilt. Jag kan se att Rusty är förbannad redan innan slaget landar, jag kan se rädslan i den misstänkte mördarens ögon, och bara genom små bristningar i rösten förstår jag att det här är mannen som inatt mördade sin fru på fyllan och idag ångrar sig bittert på en nivå som man bara kan föreställa sig. Allt är sig likt med andra ord. PC-versionen tillika den kompletta utgåvan av L.A. Noire är i grunden en ren port från konsolversionerna av Team Bondi:s ödmjuka detektivhistoria som vi lärde oss älska tidigare i år. Samma huvudkampanj följd av fem extra uppdrag, om man ska vara petnoga. Samtidigt kommer 40-talet och all dess simpla charm att kännas mer närvarande än någonsin för dig med en ordentligt påkostad dator. Ansiktsuttrycken är på en helt annan nivå än något vi någonsin sett tidigare. Något som snabbt visar sig essentligt för huruvida man klarar av jobbet som detektiv eller ej. Team Bondi har nämligen piffat upp grafiken ett par snäpp för att matcha dagens grafikkort som trots allt sitter på en och annan hästkraft mer än de som installerades i konsoler för sex år sen. Optimeringen känns inte helt lyckad dock då vår kompetenta testdator med nöd och näppe lyckades pressa upp spelet till de högsta inställningarna. Texturna är fortfarande relativt hårt skurna, och en övergripande majoritet av föremål i bakgrunden tål att inte tittas på två gånger. Det som istället imponerar är hur väl Team Bondi lyckats fånga trovärdiga ansiktsrörelser. Dessa är nämligen på en nivå som inget annat spel ens varit i närheten av och bjuder in till känslostormar som speglar av sig på spelaren. Ansiktsuttrycken är inte bara imponerande, utan essentiella för hela spelupplägget. Som detektiv är det nämligen ditt ansvar att prata med vittnen, anhöriga och misstänka. Eftersom att man inte kan räkna med att alla pratar sanning måste man själv avgöra vem som talar ljuger, vem man ska tvivla på och vem som är ärlig. Istället för att helt enkelt utgå från, ofta ganska uppenbar, dialog har man alltså valt att låta ansiktsuttrycken och skiftandet mellan dem utgöra andra halvan av kakan. Sökandet efter ledtrådar är en stor del av L.A. Noire . Missar du viktiga detaljer så kan du sakna fällande bevis i korsförhör med gärningsmannen.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. World in Conflict – Complete Edition (Level 7)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.