”50 och 60-talet har under de senaste åren haft en abnormalt stor genomslagskraft inom populärkultur. Framgångsrika tv-serier och filmproduktioner som ’’Mad Men’’ och modepampen Tom Fords ’’A Single Man’’ har med sin träffsäkra estetik bidragit till att starta en våg som sköljt över både musik- och modeindustrin. Det var med andra ord bara en tidsfråga innan spelbranschen skulle få en egen porträttering av USA under den tidiga delen av kalla kriget. Men nu, åtta år efter föregångaren, är Mafia II äntligen här och den tjeckiska studion 2K Czech har mycket att …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. 50 och 60-talet har under de senaste åren haft en abnormalt stor genomslagskraft inom populärkultur. Framgångsrika tv-serier och filmproduktioner som ’’Mad Men’’ och modepampen Tom Fords ’’A Single Man’’ har med sin träffsäkra estetik bidragit till att starta en våg som sköljt över både musik- och modeindustrin. Det var med andra ord bara en tidsfråga innan spelbranschen skulle få en egen porträttering av USA under den tidiga delen av kalla kriget. Men nu, åtta år efter föregångaren, är Mafia II äntligen här och den tjeckiska studion 2K Czech har mycket att leva upp till då föregångaren mottogs varmt av både publik och spelpress. Vid spelets början presenteras du snabbt för protagonisten Vito Scaletta, en ung man som immigrerade till Empire Bay med sin sicilianska familj när han var bara barnet. Att integrera sig med det amerikanska samhället var dock inte en enkel uppgift och Vito hamnar snabbt i kriminella banor för att sedan bli gripen och skickad att strida mot Mussolinis trupper i Sicilien. När han återvänder hem till arbetarklasslivet i USA efter en skottskada lockar det glamorösa gangsterlivet mer än någonsin och med det börjar ett av årets snyggast berättade historier. Till att börja med vill jag klargöra att Mafia II inte försöker vara en Grand Theft Auto-klon på något sätt. Mafia II är en extremlinjär historia där du ska ta dig från punkt A till B, aktivera en filmsekvens som för handlingen framåt för att sedan spela nästa uppdrag. Således är det enda gemensamma att båda spelen utspelar sig i en öppen stad, men medan Liberty City agerar sandlåda intar Empire Bay rollen som dynamisk hubbvärld. Mafia II är alltså ingenting för de som är ute efter att spränga saker och ställa till med diverse otyg i en öppen värld, utan snarare för de som vill uppleva ett minnesvärt och snyggt berättat maffiaäventyr. För om det är någonting 2K Czech har lyckats med så är det att leverera en intressant historia med mänskliga och mångdimensionella karaktärer som man snabbt fäster sig vid. Utvecklarna har behandlat karaktärerna med en ljuvlig precision då allt från röstskådespelarna till manusförfattarna har gjort ett galant jobb när det kommer till att skapa trovärdiga personligheter. Att göra välskrivna karaktärer vore dock helt meningslöst om de inte kändes naturliga i sin kontext och även där levererar 2K Czech. Empire Bay är nämligen en orgie av allt det goda från 40 och 50-talet och himmelriket för fantaster av eran, som undertecknad. Staden är nämligen en fri tolkning av New York och San Fransisco influerat av Chicago och Detroit. Allt från inredning, arkitektur och bildesign till kläder och radiomusik återspeglar 50-talseran. Rysningar av välbehag infinner sig när jag hamnar i en biljakt med lagens män på en avbildning av Golden Gate-bron till tonerna av snabb skrammeljazz, eller när jag vid spelets inledning tar en promenad ute i ett snötäckt Empire Bay med Dean Martin sjungandes ’’Let it Snow’’ i bakgrunden. Som jag nämnde tidigare lägger Mafia II stor fokus på ett linjärt berättande och staden i sig fyller därför inte samma funktion som i GTA. Detta kan jag tycka är synd då Empire Bay trots sin vackra yta och påtagliga atmosfär stundvis kan kännas något statisk. Jag tycker vägarna är för lågtrafikerade och gatorna saknar fotgängare. Detta kan stundvis bryta den trollbindande illusionen som utvecklarna ibland lyckas frambringa. Detta leder även till att lusten att utforska staden eller bara åka runt i den njutningens skull avtar. Återspelningsvärdet för Mafia II blir därmed relativt lågt om man jämför med GTA dit man ständigt kan återvända, men som jag tidigare skrev är spelets ambition att berätta en välgjord historia, inte en underhållande sandlåda. Det handlar om att ta Mafia II för vad det försöker vara, inte för vad man önskar att det vore. Tyvärr lyckas Mafia II inte nå fram hela vägen när det kommer till uppdragsupplägget. Det saknas variation och storskalighet. När man väl granskar vad för uppdrag man får göra genom spelets gång handlar det alltid om att antingen skjuta, slåss (till fots) eller köra bil. Scenariovariation hade inte skadat och det hade kunnat bidra till att spelet känts mer tillfredsställande när eftertexterna rullar. Tur är det då att spelets kontroller till stor del flyter på fint och att actionpartierna sällan känns för långrandiga. Tvärt om är de underhållande och snygga tack vare spelets avancerade fysikmotor som får alla partiklar att se realistiska ut när de blir beskjutna. Damm, glass och träsplitter flyger hej vilt i luften när hektiska eldstrider bryter ut. Även grafiken är riktigt imponerande med snygg ljussättning och välgjorda animationer även om bilduppdateringen ibland sviker. Spelets närstridsmoment är däremot betydligt stelare och statiska då de oftast bara går ut på blockera attacker, för att vänta in rätt ögonblick att kontra. Mafia II är ett välgjort spel men tyvärr inte komplett. Det bjuder på en gripande handling och karaktärer som man sällan kommer glömma men det är för splittrat för att hela upplevelsen ska vara njutbar. Uppdragen känns stundom för enformiga och även om Empire Bay är en fantastisk stad så saknar den liv och rörelse. Det är dystert att dessa missar har gjorts eftersom Mafia II med sin välskrivna story hade kunnat bli ett av årets bästa spel bara det hade haft mer variation i spelmomenten och en mer dynamisk och djup spelvärld.