”Det var ett av kritikerkårens mest omtyckta debutspel till Sonys första portabla. Fast Lumines snodde nog, med sin glättiga yta, ganska mycket hype från den lilla kvicksilverklumpen som man ska guida runt på nivåerna i Mercury Hg. Går man lite längre tillbaka i tiden så är det inte alltför svårt att se likheter med Segas charmiga Super Monkey Ball-spel, även om det grafiska uttrycket är som natt och dag mellan de båda spelen. Mercury Hg är enkelt, simplistiskt och avskalat, Monkey Ball är en explosion av färger, charm och aptjatter. Vad som är bäst vet jag inte, men …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Det var ett av kritikerkårens mest omtyckta debutspel till Sonys första portabla. Fast Lumines snodde nog, med sin glättiga yta, ganska mycket hype från den lilla kvicksilverklumpen som man ska guida runt på nivåerna i Mercury Hg. Går man lite längre tillbaka i tiden så är det inte alltför svårt att se likheter med Segas charmiga Super Monkey Ball-spel, även om det grafiska uttrycket är som natt och dag mellan de båda spelen. Mercury Hg är enkelt, simplistiskt och avskalat, Monkey Ball är en explosion av färger, charm och aptjatter. Vad som är bäst vet jag inte, men ibland är det skönt att kunna gilla olika. Den som inte alls hängt med i spelsvängen kommer nog ändå att känna igen Mercury Hg, åtminstone till konceptet. Du ska genom att luta och vicka på en spelplan guida en ganska kvickflytande (!) klump med kvicksilver igenom ett rejält gäng nivåer med namn hämtade från det periodiska systemet. Hydrogenbanan är lika lätt som en väteatom, medan de senare nivåerna är blytunga och lika svåra att komma igenom som det är att bryta en stark jonbindning. (Eller sa jag blytunga? Jag menade såklart platinumtunga, då detta grundämne har ännu högre densitet och molmassa). Det hela liknar väldigt mycket de där gamla analoga labyrintspelen där man styr en kula från start till mål genom att vicka på en lutande spelplan i två led. Men, då Mercury är ett TV-spel blir möjligheterna mycket större. Här finns varierande spelplaner med kluriga fällor som magneter, höjdskillnader, omkopplare, färgomvandlare och vassa block som delar din kvicksilverklump mitt itu och mycket mer. Ibland behöver man t.ex. en gul kvicksilverklump för att komma vidare… lite som en nyckel kan man väl säga, och då får man hitta ett sätt att göra kvicksilvret gult. Till skillnad från i de där analoga labyrintspelen där man styr en liten metallkula så kan man i Mercury Hg fortsätta spela även om man gör ett litet misstag. Det kan nämligen råka bli så att en liten bit av kvicksilvret, men inte allt, rinner över kanten. Så länge en tillräckligt stor procent av kvicksilvret håller sig kvar på banan kan man dock fortfarande klara av nivån och bli godkänd. Den som siktar högre än så kan även försöka klara av nivåerna på tid och så få försök som möjligt. De bästa spelarna hamnar på spelets highscorelistor på Xbox Live. När jag spelar Mercury Hg kan jag inte låta bli att tänka på hur väl det skulle passa till iPad eller PS Vita. Visst. Den analoga spaken fungerar utmärkt, jag kan inte gnälla på precisionen. Men spelet är ju liksom som gjort för att lutas! Hela idén går ut på att flytta en liten silvrig klump metall genom att luta ett plan. Kanske vore ett gyro roligare. Det finns även en version till PS3 (finns på PSN) som är kompatibel med SixAxiS-funktionen i Sonys Dual Shock 3 (nej, du behöver alltså inte Move). Du kommer väl ihåg att du kunde luta din gamepad i ganska många av den första generationens PS3-spel för att styra spel som Motorstorm? PSN-versionen har dock inte testats, utan den här recensionen utgår från versionen till Xbox 360 som du hittar på Xbox Live Arcade (XBLA). Fast kanske vore spelet ännu bättre till en portabel spelkonsol? Pusselspel är ju med sina enkla spelkoncept som är lätta att sätta sig in i men svåra att bemästra samt sina korta spelomgångar ofta idealiska för spelande på resande fot. Det är dock egentligen den enda allvarliga invändningen jag har mot spelet. Ja, och kanske att designen är lite tråkig då, såvida man inte tyckte att kemi var det roligaste ämnet i skolan. Annars är det här ett mycket välgjort, snabbt och roligt arkadpusselspel med välavvägd svårighetsgrad. Det passar bäst för spel i små kortare stunder, samtidigt som det har den där ”en nivå till och sen ska jag sluta”-egenskapen som utmärker roliga pusselspel som man inte riktigt vill slita sig ifrån. Som de flesta spel i genren är variationen lite av en svaghet, men Mercury Hg lyckas ändå ganska väl även på den punkten genom att introducera nya hinder och fällor som förändrar sättet man spelar på ju längre man kommer. Mercury Hg passar dig som vill ha ett lite snabbare mer arkadbetonat och actionfyllt pusselspel som ändå är klurigt och utmanande. Att spelet bygger på ett smart och välgenomarbetat koncept som håller lika väl på XBLA 2011 som på PSP 2005 eller i analogt format sedan många år med den där metallkulan som rullades förbi hålen gör att det känns tidlöst. Med en smart spelidé och ett snyggt utförande blir Mercury Hg ett ypperligt spel att plocka fram när kemiläxorna blir outhärdliga, eller i alla fall när man känner för en paus i pluggandet.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Mercury Hg (Gamereactor)
2. Archer Maclean’s Mercury (Gamereactor)
3. Mercury Meltdown Revolution (Gamereactor)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.