”Metroid är en av Nintendos mest älskade serier. Det är också en av de serier som det experimenterats som vildats med. Sist gav oss denna kreativitet den finfina Prime-serien, och nu är det Team Ninja som fått sätta klorna i Metriods senaste installation. Resultatet är Other:M, och tyvärr har man inte alls lyckats lika bra med sin innovativa tolkning som Prime-skaparna Retro Studios gjorde. Other M öppnar härligt filmiskt med en animerad sekvens som återberättar slutet från Super Metroid. Det ser oförskämt bra ut, och den läckra ytan kommer gå igenom i resten av spelet. …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Metroid är en av Nintendos mest älskade serier. Det är också en av de serier som det experimenterats som vildats med. Sist gav oss denna kreativitet den finfina Prime-serien, och nu är det Team Ninja som fått sätta klorna i Metriods senaste installation. Resultatet är Other:M, och tyvärr har man inte alls lyckats lika bra med sin innovativa tolkning som Prime-skaparna Retro Studios gjorde. Other M öppnar härligt filmiskt med en animerad sekvens som återberättar slutet från Super Metroid. Det ser oförskämt bra ut, och den läckra ytan kommer gå igenom i resten av spelet. Grafiskt är Other M bland de snyggaste spelen till Wii, men utseende är inte allt, och halvvägs in i öppningssekvensen har spelets dragning minskat märkbart. För Samus öppnar munnen. Håll mun, kvinna! Seriens ständiga huvudperson, Samus Aran, har tidigare alltid varit mystisk och fåordig. För de av er som gillade detta: ni kommer bli sjukligt besvikna. I Other M är det fullständigt omöjligt att få tyst på hennes pladdrande. Visst är mellansekvenserna snygga, men Samus ständiga inre monolog är nog för att driva vem som helst vansinnig. Ibland yttrar karaktärer inte ens sina repliker, utan Samus berättar både vad hon sa, och vad de svarade. Bättre blir det inte av att replikerna hon – och alla andra – yttrar är platta, korkade och stela. I Other M berättas Samus bakgrundshistoria, och den är långt ifrån lika spännande som man kunde hoppas. Hon går snabbt från stenhård prisjägare till osäkert flickebarn som egentligen bara vill ha en fadersgestalt. Dessutom berättas storyn inte långsamt och successivt, på ett sätt som bygger spänning, utan slängs på spelaren i formen av långdragna inre monologer. Men ett spel kan naturligtvis vara galet underhållande utan någon prisvinnande story. Se bara på den där andra Nintendofiguren. Ni vet han rörmockaren. Så hur fungerar Metroid rent spelmässigt? Other M spelas med kontrollen på tvären, som den gamla Nintendodosan. Knappkombinationerna fungerar överlag väldigt bra och det hela har en retrokänsla som går ihop med en klassisk serie som Metroid. Precis som mycket annat i spelets upplägg är kontrollmetoden en sann retroflirt. Fast ibland är retro bara ett annat ord för gammalt, och efter att ha spelat Playstation och Xbox saknar man lite ett schysst grepp och en analogspak eller två. Other M spelas huvudsakligen i tredjepersonsperspektiv, men om man riktar kontrollen mot skärmen byter det till förstaperson. Då kan man inte gå, men om man låser siktet kan Samus avfyra missiler. Siktet funkar helt okej, och eftersom man inte rör sig är det inga konstigheter i styrningen. Lagom irriterande är dock att detta är enda sättet för Samus att använda missiler. Vill man göra det under bossfighter eller i situationer med tidspress tvingas man stå som ett fån och svänga med siktet medan något stort och elakt står och pucklar på en precis utanför synfältet. Utöver användandet av missiler fungerar stridssystemet mycket bra, om än lite väl styrt. Samus autosiktar konstant vilket gör att man ibland bara kan ställa sig i dörren till ett rum och skjuta i blindo tills spelet meddelar att rummet är tomt. Tråkigt, men ofta en nödvändighet eftersom kameran inte helt sällan är låst vid en punkt i rummet, så att vissa fiender hamnar utanför synfältet. Inte bara grafiken är fin som snus, även animationerna är ordentligt välgjorda. När Samus slåss mot någon av de snabbare fienderna och båda hoppar runt i olika försök att ta överhanden blir striderna en fröjd för ögat. Karaktärerna flyger runt med hissnande akrobatik, utan att du för den delen känner att du fråntas kontrollen. Till skillnad från skjutandet känns det här hela tiden att det är du som styr. Extra fränt blir det tack vare spelets ”evade-funktion” som gör att spelet går i slowmotion när du hoppar undan precis innan en attack ska träffa dig. På sant Metroid-manér får du i början av spelet leka med alla Samus förmågor för att sedan bli av med dem och ge dig ut på en backtracking-fylld resa för att samla ihop dem igen. Det är ett väl beprövat spelsätt och funkar även i det här sammanhanget. På vägen ställs man inför fiender i alla former och färger och mindre pusselmoment som ska lösas. Det finns inga direkta tankenötter som i många tidigare spel, utan istället mer enkla moment av typen ”lägg en bomb vid sprickan i väggen, ta dig genom hålet och öppna dörren med terminalen”. Inte överdrivet komplicerat, men ibland nog så svårt ändå. Det kan bli lite väl upprepande och om man man missar en liten men viktig detalj får man ibland springa runt och genomsöka samma miljöer om och om igen. Vid vissa tillfällen har Team Ninja försökt implementera ett ”detektivläge” där man blir låst vid en punkt och bara får titta runt med siktet tills man hittar det spelet vill att man ska se. En i teorin banal uppgift, om det inte vore för att man gjort träffpunkterna på det man ska hitta ofantligt små. Du kan sikta i princip rakt på föremålet utan att spelet reagerar. Om man då avskriver detta område från listan med misstänkta platser kan man sitta i uppemot en halvtimme (tro mig) och bara jaga runt på skärmen. Dessutom till den mest enerverande musikslingan i mannaminne. Metroid innehåller många fantastiska delar och idéer. Tyvärr innehåller det också många trasiga moment, och är inte i närheten av lika polerat som vi är vara vid att se Samus äventyr. Grafiken är snygg och spelet ser väldigt ”Metroid” ut, men vid tillfällen blir både omgivningar och fiender tröttsamt monotona. Dessutom infinner sig aldrig någon direkt stämning, något som serien tidigare varit mycket bra på att leverera.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Recension: Metroid: Other M (Eurogamer - Reviews)
2. Gameplay recenserar nya Metroid – ute idag! (Press2play.tv » Recensioner)
3. Snabbrecension: Metroid: Other M (Press2play.tv » Recensioner)
4. Metroid: Other M (FZ)
5. Metroid: Other M (Gamereactor)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.