”Det går bara inte att ogilla ostiga Mortal Kombat , trots att det spelmässigt egentligen aldrig varit ens i närheten av fightinggenrens giganter. Istället har underhållningen bestått av ”höhö”-garv när man slitit ur ryggrader från förnedrade motståndare medan en speaker-röst högtidligt deklarerat ”Fatality”. Och det har räckt, i åratal, och varje ny inkarnation av Mortal Kombat har faktiskt varit hyfsat populär trots en dalande kvalitet. Men när Midway gick under och serien och utvecklaren köptes loss av Warner fick Netherrealm äntligen chansen att med riktiga resurser …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Det går bara inte att ogilla ostiga Mortal Kombat , trots att det spelmässigt egentligen aldrig varit ens i närheten av fightinggenrens giganter. Istället har underhållningen bestått av ”höhö”-garv när man slitit ur ryggrader från förnedrade motståndare medan en speaker-röst högtidligt deklarerat ”Fatality”. Och det har räckt, i åratal, och varje ny inkarnation av Mortal Kombat har faktiskt varit hyfsat populär trots en dalande kvalitet. Men när Midway gick under och serien och utvecklaren köptes loss av Warner fick Netherrealm äntligen chansen att med riktiga resurser göra det Mortal Kombat som de velat göra ända sedan urminnes tider, och resultatet blev det bästa spelet i serien sedan 16 bits-konsolerna dominerade spelbranschen. Mortal Kombat till PS Vita var ett av första spelen till formatet som läckte ut, och där utvecklarna själva bekräftade att de hade utvecklings-kit. Nya Mortal Kombat är fortfarande långt efter exempelvis Street Fighter IV spelmässigt och saknar både riktigt djup och balans, men likt förbaskat har jag haft nästan lika roligt med det ändå. Att välja någon av de direkt strykfula kämparna (ska Sonya Blade vara het och Liu Kang se hård ut på riktigt eller är det någon form av ironi?) och sedan sätta igång med att fullständigt skända sina motståndare medan stiliserade röntgenbilder visar hur dennes skelett förvandlas till strössel är ren och skär underhållning. Det här är plojfighting när den är som bäst och till bredden fylld med den lika svarta som sjuka humor vi vant oss med från serien. Att försöka fördjupa sig i spelsystemet för att lära sig combos ger sällan utdelning och istället handlar det om att likt Mortal Kombat II försöka få in så starka attacker som möjligt på sin motståndare för att i bästa fall sedan kunde få in en till. Ingenting sitter ihop på samma sätt som i japanska fightingspel och ger en mindre flytande känsla som tar lite tid att vänja sig vid om man inte spelat Mortal Kombat tidigare. Men likt förbaskat störs jag aldrig av det utan tar det för vad det är. Spelets sanslösa Xray-attacker är fortfarande lika ljuvligt tillfredsställande att få in. Lika mycket som jag gillar fighting till stationära format brukar jag ogilla fighting bärbart. Att slåss mot datorn är helt enkelt rätt menlöst och finns det inget i övrigt att göra så faller det rätt snabbt, en åsikt som paradoxalt nog är tvärtom mot vad jag tycker om stationära fightingspel. Där hatar jag att behöva låsa upp innehållet det spel jag betalt för och traggla mig igenom ren tristess innan man kan avnjuta versus-fighting som det ska spelas. Mortal Kombat utgör lyckligtvis ett undantag och Netherrealm har hittat en perfekt balans som borde göra alla glada med kopiösa mängder saker att låsa upp och flera olika alternativa spelsätt som faktiskt är riktigt roliga. Lägg till det också ett underbart storyläge där en medvetet skrattretande story berättas med gott om sköna oneliners, puckomacho-beteende och en hel del nostalgi för gamla fans. Playstation-bödeln Kratos är fortfarande med och gör livet surt för sina motståndare.