”img_onload(1,416); Den här recensionen är hämtad från LEVEL 67. Ni kan också hitta mer om spelet på forumet . Tripwire är tillbaka med sin nya version av hur multiplayerspel ska fungera – Har de någon chans mot Battlefield 3 och Modern Warfare 3? Det är dags att välja sida. Att ta ställning. Det är så i krig. Den här hösten handlar allt om Battlefield 3 versus Call of Duty: Modern Warfare 3. Det hela påminner om Rock Band mot Guitar Hero. Det var också Electronic Arts som satsade allt för att ta marknadsandelar från Activision, där två varumärken var designade att nå …”
Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. img_onload(1,416); Den här recensionen är hämtad från LEVEL 67. Ni kan också hitta mer om spelet på forumet . Tripwire är tillbaka med sin nya version av hur multiplayerspel ska fungera – Har de någon chans mot Battlefield 3 och Modern Warfare 3? Det är dags att välja sida. Att ta ställning. Det är så i krig. Den här hösten handlar allt om Battlefield 3 versus Call of Duty: Modern Warfare 3. Det hela påminner om Rock Band mot Guitar Hero. Det var också Electronic Arts som satsade allt för att ta marknadsandelar från Activision, där två varumärken var designade att nå exakt samma målgrupp. Vi vet hur det slutade. Ibland känns det som om vi användare spelar varumärken istället för spel. Som om det viktigaste är en allians med en logotyp. De har blivit våra nationsflaggor. Jag är här för att ge er ett tredje alternativ: Red Orchestra 2: Heroes of Stalingrad. Här är vi tillbaka i Andra Världskriget och mer specifikt årtalen 1942-43 och slaget om Stalingrad. När de tyska och ryska styrkorna drabbade samman. Red Orchestra 2 handlar om multiplayer. Det finns en kampanj, men se dess syfte som att lära dig att sikta och memorera tangentbordsgenvägar. Och det behövs, för Tripwire tar ingenting från de senaste årens utveckling av multiplayerspel på konsol utan skriver om reglerna från grunden. Här får du inget sikte på skärmen. Ingen hjälp att se skillnad på vän eller fiende förutom detaljerna på deras uniformer och hur (och var) de rör sig. Avstånd betyder något när du ska skjuta. Inga siffror som talar om hur mycket ammunition du har kvar. Här dyker det inte upp ”+100!” i neon när du dödar någon. Red Orchestra 2 har en hög inlärningskurva och sätter fokus på att varje meter betyder något, att tålamod är nödvändigt. Kartorna är stora och varierade, med nivåskillnader, byggnader, gömställen och flaskhalsar. De har för- och nackdelar och är balanserade med en maximal noggrannhet. Det finns en närvaro i spelet som är fantastisk, en känsla av att det är på riktigt, en nervositet som gör att hjärtat slår lite snabbare. Jag inser att krig är att förlika sig med en tanke, en mening på fyra ord, det enda som kan hjälpa mig att agera. Annars blir man paralyserad. Oförmögen att göra något. Jag reser mig upp. Jag gör det för att min insats kan betyda något för någon annan. Jag viskar de fyra små orden: jag är redan död. Det är dags att välja sida. Att ta ställning. Det är så i krig. Jag har gjort mitt val. Det är du och jag, döden.
Relaterade recensioner från andra spelsajter:
- Red Orchestra 2: Heroes of Stalingrad
(FZ)
- Red Orchestra 2: Heroes of Stalingrad
(Skillpoint.se - Recensioner)
- Red Orchestra 2: Heroes of Stalingrad
(Eurogamer.se • Recensioner)
- Recension:
Red Orchestra 2: Heroes of Stalingrad
(Eurogamer - Reviews)
- Red Orchestra: Ostfront 41-45
(FZ)
Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.