”Även om processen skett gradvis, anser jag att det var någonstans med Call of Duty 4: Modern Warfare som förstapersonsskjutarna började utvecklas till vad de är idag. Spel med feta actionscener där en fullgod och accepterad strategi är att ställa sig framför fienden och brassa på medan man själv bli beskjuten eftersom man vet att man kommer gå segrande ur striden och bara behöver vila lite i skydd för att få fullt liv igen. Nöjet ligger mer i att uppleva mäktiga scenarion där spelandet egentligen är lite sekundärt. Nu måste inte det vara något negativt, långt …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Även om processen skett gradvis, anser jag att det var någonstans med Call of Duty 4: Modern Warfare som förstapersonsskjutarna började utvecklas till vad de är idag. Spel med feta actionscener där en fullgod och accepterad strategi är att ställa sig framför fienden och brassa på medan man själv bli beskjuten eftersom man vet att man kommer gå segrande ur striden och bara behöver vila lite i skydd för att få fullt liv igen. Nöjet ligger mer i att uppleva mäktiga scenarion där spelandet egentligen är lite sekundärt. Nu måste inte det vara något negativt, långt därifrån, men jag hör ändå till den skara spelare som inte imponeras av överdåd och hellre vill ha riktigt bra kärnspelbarhet. Jag skiter i om jag gör samma sak om och om igen, bara det är roligt. Och i takt med att spelen blir mer automatiserade och fyllda med fler inslag som rubbar balansen bara för att man hela tiden ska matas med nytt uppskattar jag mer grundläggande spel ännu mer. Just det är en av de saker jag gillar så mycket med Halo. Inga scriptade sekvenser, inget överdåd av vapen och en grundläggande fullgod spelbarhet. Så vad har detta att göra med Serious Sam 3: BFE ? Allt faktiskt, för vad Croteam gjort är nämligen att vänligt men bestämt bortse från all utveckling som skett inom genren de senaste tio åren och bjussa på något som får det att kännas som ett ursnyggt år 2000 igen. Ännu effektivare än att sticka fingret i ögat är att helt enkelt slita ut det. Inslag som en engagerande berättelse, intressanta personligheter och välskriven dialog är utbytt mot en jeans/t-shirt-klädd douchebag som strösslar testosteronstinna onliners omkring sig medan han brassar utomjordningar för allt vad kjoltygen håller. Sedan gör man det om och om igen – och det blir bara roligare och roligare. Hela Serious Sam 3: BFE utspelas i Egypten vilket betyder maffiga ruiner, enorma städer och konstant soligt väder med enbart starka kulörer. Ett trevligt avbräck mot de gråa militärspel vi matats så frekvent på sistone. Som gjort för att tukta utomjordingar i, och det är exakt vad man får göra, och det med sådan frenesi att jag mellan varven stängt datorn en stund för att låta hjärnan få en välförtjänt vilopaus. Det kan ledigt välla 50 fiender mot dig samtidigt som skrikande rusar rakt mot din bössas pipa. Vill man hålla sig vid liv gäller det att spela smart, spela snyggt och traktera handkontrollen som en sann mästare. För något nytt liv får man inte efter rundorna utan liksom i Doom sedan urminnes tider har man 100 poäng i liv som det sedan gäller att hushålla med. Hamnar man på 9 gäller det att hushålla med skadan som en sann fantom. Att slentrianmässigt tänka att det inte gör något att man blir skadad kommer kort sagt leda till en ond bråd död. Man möter de märkligaste varelser i Serious Sam 3: BFE . De har dock alla gemensamt att de avskyr Sam. Croteam knusslar som sagt inte på motståndet, och i ett lagom men skoningslöst tempo matas man med fler och värre fiender undan för undan. Eftersom spelkontrollen är så bra som den är behöver man aldrig oroa sig för att fastna i några föremål och man har inga som helst ursäkter för att dö om man spelar bra nog. Det går att undvika att bli skjuten överhuvudtaget och hur man klarar någon utmaning är betydligt viktigare än att man gör det.

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.