”img_onload(1,416); Den här recensionen är hämtad från LEVEL 68. Sonic fyller 20 och firar med att ta med oss på en resa som löper genom större delen av hans karriär. Att påstå att allt var bättre förr är en trist inställning som bara gör livet tråkigare. Men ibland är det sant och Sonic the Hedgehog är ett lysande exempel på det. Under 00-talet gick han så vilse i pinsamma dialoger och fladdrig kontroll att till och med Sega började längta tillbaka till 90-talet. 2006 års Sonic the Hedgehog återanvände originaltiteln från 1991. Sonic the Hedgehog 4 var en återgång …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. img_onload(1,416); Den här recensionen är hämtad från LEVEL 68. Sonic fyller 20 och firar med att ta med oss på en resa som löper genom större delen av hans karriär. Att påstå att allt var bättre förr är en trist inställning som bara gör livet tråkigare. Men ibland är det sant och Sonic the Hedgehog är ett lysande exempel på det. Under 00-talet gick han så vilse i pinsamma dialoger och fladdrig kontroll att till och med Sega började längta tillbaka till 90-talet. 2006 års Sonic the Hedgehog återanvände originaltiteln från 1991. Sonic the Hedgehog 4 var en återgång till de tvådimensionella rötterna där vi slapp Sonics fåniga djurvänner. Och nu är det alltså dags att fira plattformshjältens 20-årsdag. På förhand har Sonic Generations framstått som en retrofest utan like. Men den verkliga partystämningen uteblir. Sega har nämligen en helt annan syn på retro än vad du och jag har. Av de nio banorna i Sonic Generations är bara de tre första baserade på Mega Drive-eran. Det innebär till exempel att Sonic 3 och Sonic & Knuckles har klumpats ihop till ett enda spel och enbart representeras av Sky Sanctuary – ett trist val i jämförelse med Angel Islands brinnande paradisinferno, Hydro Citys snirkliga vattenruschbanor eller Flying Battery, zonen med seriens bästa musik. Med lite god vilja kan man även räkna de båda banorna som bygger på Sonic Adventure och Sonic Adventure 2 som gamla klassiker, men det ändrar inte på faktumet att den första halvan av spelet är betydligt roligare än den andra. Detta borde inte förvåna någon som kan sin Sonic-historia. Mer oväntat är att de individuella banorna är roligast i modernt utförande. Varje zon är nämligen uppdelad i en tvådimensionell retroversion och en modern tredimensionell akt. Här hade nog alla räknat med att den klassiska Sonic en gång för alla skulle visa sin moderne motsvarighet var skåpet ska stå. Men kontrollen saknar tyngd och är inte alls lika exakt som den var på Mega Drive-tiden. Sonic har blivit fladdrigare och behåller inte sitt momentum på samma sätt som förr. Dessutom finns återkommande sekvenser där Sonic springer som på räls. Det gör att helheten känns splittrad och inkonsekvent. Istället är det de moderna banorna med blixtsnabb plattformsracing sedd bakifrån som känns bäst. Men samtidigt som de ser vansinnigt läckra ut är de förrädiska. Hastighet och rättvis kontroll går inte alltid hand i hand. Sonic flyger av banan och trampar genom ytor som ser ut att vara mer solida än de faktiskt är. Dör man i Sonic Generations är det sällan uppenbart varför. MASSOR AV EXTRAMATERIAL Ett annat inslag som gör mig kluven är bonusuppdragen. För att få tillträde till bossarna i Sonic Generations måste man spela om tidigare zoner och utföra speciella uppgifter, till exempel klara banan snabbt eller använda någon av sina kompisars specialförmågor. Nackdelen med det här systemet är att, tja, det inte är roligt. Fördelen är att man kan låsa upp mängder av artwork, biografier och musik från spel som Sonic Spinball, Sonic CD och Knuckles’ Chaotix. Sonic Generations har med vissa undantag (City Escape och Perfect Chaos!) utmärkt remixad musik redan från början och allt detta retromaterial ger spelet ett klart mervärde. Det finns till och med en gömd, digital Mega Drive där man kan spela originalspelet. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva den här meningen, men Sonic har ett och annat att lära av Mortal Kombat. När fightingserien startades om tidigare i år strutande Ed Boon i seriens nutid för att fokusera på de gamla spelen – som alla älskar. Om Sonic Generations hetat Sonic Mega Drive Trilogy hade det kunnat leva på sin retrokänsla och få oss att glömma den moderna Sonics brister. Nu blir det ytterligare en påminnelse om att det faktiskt var bättre förr.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Sonic Generations (Skillpoint.se - Recensioner)
2. Sonic firar 20 år med nytt spel – vi sätter betyg! (Press2play.tv » Gameplay)
3. Recension: Sonic Generations (Eurogamer.se • Recensioner)
4. Sonic the Hedgehog (Gamereactor)
5. Sonic Classic Collection (GameElite)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.