”Det är otäckt lite kvar av min livmätare, som till råga på allt bytt färg för att ingen ska kunna missa hur bedrövligt uselt till jag ligger till. Min motståndare Astaroth är om möjligt ännu mer demonlik än någonsin och är knappt skadad, då han plötsligt tar sats för att göra proceduren kort med mig. Lyckligtvis har jag hunnit tjuvträna med nykomlingen Z.W.E.I. som snabbt blivit något av en favorit och tack vare möjligheterna att röra sig snabbare i sidled undviker jag galant attacken, och avfyrar en blixtrande Critical Edge. Plötsligt är oddsen utjämnade. Nu är …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Det är otäckt lite kvar av min livmätare, som till råga på allt bytt färg för att ingen ska kunna missa hur bedrövligt uselt till jag ligger till. Min motståndare Astaroth är om möjligt ännu mer demonlik än någonsin och är knappt skadad, då han plötsligt tar sats för att göra proceduren kort med mig. Lyckligtvis har jag hunnit tjuvträna med nykomlingen Z.W.E.I. som snabbt blivit något av en favorit och tack vare möjligheterna att röra sig snabbare i sidled undviker jag galant attacken, och avfyrar en blixtrande Critical Edge. Plötsligt är oddsen utjämnade. Nu är det bara nerver av stål som avgör vem som kommer få in det dödande hugget först. Den stora grejen som Namco snackat om inför Soul Calibur V är tempot – hur man velat vrida upp intensiteten i slagsmålen. Något som är välbehövligt med tanke på Soul Calibur IV som var i sävligaste laget där man snarare minskat hastigheten, och även lagt till inslag som uppmuntrade till defensivt spel. Soul Calibur V är det rakt motsatta. Namco har velat ha ett offensivt och snabbt spel där man strävat efter att försöka hitta tillbaka till det som gjorde de två första Soul Calibur -spelen så bra. Och som man har lyckats. Att det gått nästan fyra år sedan Soul Calibur IV släpptes har gett Namco tid att begrunda sin spelserie och våga göra drastiska grejer. Det kanske mest uppenbara är att man kastat ut praktiskt taget varenda nyhet från de senaste delarna i vad man får förmoda är ett självkritiskt drag. Kvar har man den stabila grundmekaniken som det aldrig varit något fel på; Soul Calibur har alltid varit roligt att spela och både nybörjaren och veteranen har kunnat få ut något av slagsmålen. Därmed inte sagt att det saknas nyheter. Även om mycket initialt känns väldigt välbekant, så har Namco gjort en rad förändringar som alla syftar till att öka intensiteten i slagsmålen. Den både mest uppenbara och användbara är de nya möjligheterna att röra sig blixtsnabbt i sidled. Något som gör tunga, långsamma och oöverlagda attacker lika med en enkel färd till Nangiala. Därför har spelsystemet tightats till och man har nu oförskämt god kontroll över sin figur. Det går att dansa undan och krossa sina motståndare med förödande överlägsenhet om denne vägrar anpassa sig till det nya spelsystemet. Man har naturligtvis fortfarande kvar seriens klassiska 8-vägssystem, men denna extra krydda är precis lagom för att utveckla spelsystemet och ändå få det att vid en snabb anblick kännas som förr. Namco har också valt att göra om en klassiker som Guard Impact, vilken nu är svårare och mer riskabel att göra men i gengäld inte längre behöver utföras på olika höjd beroende på vilken attack motståndaren gör. Min erfarenhet är att det här gör att Guard Impact används mindre, vilket är något jag gillar. Istället är det Garou: Mark of the Wolves -hyllningen Just Guard som är det nya svarta och låter en med en osedvanligt vältajmad parering återta initiativet direkt. Det här är utmärkta prioriteringar som är lättare att förklara för nybörjare och saker som kort och gott känns mer logiska. Bland sakerna Namco kastat ut märks även mätaren som tidigare visade hur nära man var att få kläderna avsparkade. Man kan dock fortfarande få slåss mer eller mindre i bara mässingen som när Maxi blottar sin numera något ärrade överkropp efter för mycket torsostryk. Att Namco nästan helt rensat skärmen från supermätare och liknande bidrar också till en trevligare upplevelse, både visuellt och spelmässigt. Nu finns endast en mätare för de nya Critical Edge-attackerna som man lämpligen nyttjar när motståndaren vårdslöst lämnar garden öppen i någon tiondels sekund för länge. Systemet är rakt av plankat från Street Fighter IV och är väldigt traditionellt för japanska fightingspel. Men det fungerar utmärkt, så det är synd att klaga. Nu måste man se till att inte blotta försvaret någonsin utan försöka hålla tätt, annars kan man räkna med lite extra förnedrande stjärnsmällar och färgsprakande animationer. Det går återigen att snickra ihop egna figurer med stor fantasirikedom, den här damen var dock det bäste vår tyske chefredaktör lyckades fixa till. Soul Calibur V är för övrigt trevligt att se på oavsett den nya renare designen, figurerna är både sanslöst detaljerade och välanimerade medan bakgrunderna är fenomenala. Min favorit är en sammandrabbning med ett piratskepp med mångbottnade nivåer som öppnar upp sig liksom i Dead or Alive-serien. Steget från Soul Calibur IV är väldigt stort och frågan är om inte detta kan klassas som det hittills snyggaste fightingspelet. Jag tror faktiskt det.

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.