”img_onload(1,416); Om Chris Klein varit ond (det kanske han är) och varit på god fot med den onda sidan av kraften (det kanske han också är) så hade han varit en level 36 krigare vid namn Vidqun. Han hade också varit en “Hej, jag är med i schutzstaffel”-version av sig själv. Jag vet inte hur det är med Chris Klein, men mitt förhållande med MMO-träsket tog abrupt slut när jag sa hej då till World of Warcraft. Det blev för mycket tvång, för mycket upprepningar och för mycket hets. Mina spelbehov är antingen tidsfördriv, eller så vill jag ha en berättelse. Så ni kanske …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. img_onload(1,416); Om Chris Klein varit ond (det kanske han är) och varit på god fot med den onda sidan av kraften (det kanske han också är) så hade han varit en level 36 krigare vid namn Vidqun. Han hade också varit en “Hej, jag är med i schutzstaffel”-version av sig själv. Jag vet inte hur det är med Chris Klein, men mitt förhållande med MMO-träsket tog abrupt slut när jag sa hej då till World of Warcraft. Det blev för mycket tvång, för mycket upprepningar och för mycket hets. Mina spelbehov är antingen tidsfördriv, eller så vill jag ha en berättelse. Så ni kanske förstår de där nervösa tankarna; “Ska jag? Ska jag inte?” när den 20:e december närmade sig. För det var just personliga val och berättelse som jag fastnade vid och inget om det där andra som man tycker borde spela roll när det kommer till mmo. Bioware uppfinner inte hjulet på nytt med Star Wars: The Old Republic, men de klär det i sina egna skrud och skapar något fantastiskt. Det faktum att de lyckas ta de där urtråkiga “Döda X antal av den sortens fiender” och baka in dem i uppdrag man bryr sig om som en bonusdel kan man bara applådera. Jag tror att dialogerna och känslan av att karaktärerna talar med just mig är det som gör att jag timme efter timme fortsätter spela som besatt. Samtidigt får man tidigt känslan av att vara mäktig och slipper känna sig som en nerf-herde de 20 första levlarna. Även fast det naturligtvis har många fördelar med att spela tillsammans med vänner, eller ett gille, så är det inget måste. Och det passar mitt ansvarsfulla 26-åriga jag. Är det något jag ogillar extremt starkt så är det att vänta på en grupp ungdomar som “ska bara” när det vankas gruppspel. Själva huvudberättelsen klarar man ganska enkelt själv och det är enbart när det kommer till dagliga flashpoints och heroics (instanser) det verkligen behövs. Visst förtar det lite av grejen med ett MMO att spela själv. Men samtidigt så måste jag inte, det är inte direkt som att man får smisk på fingrarna varje gång man kör tillsammans. Biowares version av ett universum långt, långt bort skiljer sig en del från det vi sett George Lucas producera på sistone. De har tagit filmerna och förflyttat det tillbaka till en tid då billig slapstickhumor och töntiga raser är förbjudet. Om man som jag valt att vandra den mörka stigen (finns det någon annan, om vi ska vara helt ärliga?), så är den fylld av sadistiskt våld, lögner och tortyr. Man vet att de lyckats när jag under småtimmarna sitter med en klump i halsen efter att ha förvisat en kvinna till ett liv med en man som garanterat inte kommer behandla henne med den respekt hon förtjänar. Mitt spelande fick en markant ökning när min mamma köpte det helt fantastiska Tie Fighter till mig 1996. Och när jag väl fick mitt egna Tie Fighter-liknande skepp i slutet av akt 1 (huvudberättelsen är uppdelad i akter) hoppade jag upp och ner i stolen samtidigt som handflatorna slog mot varandra. Nej, så var det inte. Men nästan. Ska jag vara helt ärlig så är flygdelen inte mycket mer än en railshooter och en daglig källa till snabba erfarenhetspoäng. Men det är en fast punkt i spelvardagen med dagliga uppdrag som ska utföras. Det är också här man småpratar lite med sina medhjälpare. Men det är också här drömmar om PVP (Player Versus Player) med rymdskepp föds och det är just det som är lite av charmen, MMO:n är i ständig utveckling och drömmar kan slå in. PVP-delen känns som något Bioware bör se över, och det kommer de också göra. De har ju faktiskt avslöjat sina planer på detta området. Nu är detta något jag valt bort till förmån av berättelsen, men efter några omgångar av Huttball (capture the flag, fast du kan kasta flaggan) och Alderaan Civil War (conquest) har jag inte särskilt mycket att säga. Det är ganska kul, men inte mycket mer än så. Med Star Wars: The Old Republic gav Bioware oss datorstyrda medhjälpare i spel och de introducerade på riktigt handling till MMO-genren. För någon som snudd på avskyr det här med yrken eller tradeskills i andra spel känns det uppfriskande att man här kan fokusera på det vid senare tidpunkt. Det kan man visserligen hos konkurrenterna också, men jag kan i lugnan ro sitta (eller stå) i mitt rymdskepp och skicka ut mina medhjälpare på uppdrag efter skrot, eller andra yrkesrelaterade uppdrag jag är för viktig för. Star Wars: The Old Republic är allt jag någonsin önskade att World of Warcraft skulle vara. Dialogvalen och en berättelse värd att följa är det som får spelet att verkligen stå ut i mängden. Om Chris Klein tycker samma sak är jag inte så säker på, men vi hade blivit ett bra par han och jag.