”Som barn introducerades jag för Zelda-serien på ett högst traumatiskt sätt. Att som 10-åring snubbla rakt in i spelets sista suck, och få rumpan smiskad av slutbossen hade kunnat vara omskakande nog för att få mig att avsky serien för all framtid. Tur nog beslutade jag mig för att spela om det från början. Det är få spel som lämnad så varma eftertryck i min själ som Ocarina of Time gjort. Det kom ju att bli mitt absoluta favoritspel någonsin. Gränsen är papperstunn när det kommer till att nostalgitjuta eller förnyelsefnysa åt nya versioner av favoritspel. Men den lilla …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Som barn introducerades jag för Zelda-serien på ett högst traumatiskt sätt. Att som 10-åring snubbla rakt in i spelets sista suck, och få rumpan smiskad av slutbossen hade kunnat vara omskakande nog för att få mig att avsky serien för all framtid. Tur nog beslutade jag mig för att spela om det från början. Det är få spel som lämnad så varma eftertryck i min själ som Ocarina of Time gjort. Det kom ju att bli mitt absoluta favoritspel någonsin. Gränsen är papperstunn när det kommer till att nostalgitjuta eller förnyelsefnysa åt nya versioner av favoritspel. Men den lilla flickan i mig log lättat när den välbekanta introduktionen spelades upp. Fén Navis yra färd från The Great Deku Tree mot en sovande Link fick det redan breda smilet att kittla öronsnibbarna av förtjusning. Frågan är om nyheterna plattformsbytet kommer med är tillräckligt många för att motivera ett en ny version. Kontrollen till 3DS:en fungerade förvånansvärt bra. Man har skippat onödiga förnyelser och koncentrerat sig på att underlätta plattformsbytet från Nintendo 64 till Nintendo 3DS. Världen Hyrule har fått sig en välkomnande grafikförbättring, vilket lyfter fram miljöerna på ett sätt som man inte fått uppleva tidigare. Samtidigt springer Link runt i huvudvärksframbringande 3D. Jag körde för det mesta ”old school” men valde då och då att mysa ner mig i den tredimensionella världen. Menysystem och inventariet är taktfullt utplacerad på pekskärmen. Gyroskopet används flitigt för att se sig omkring och sikta med slangbella och pilbåge, vilket gör att det känns som att man har måltavlorna precis bakom skärmen. Utvecklarna har sett till att hålla sig på sin kant. En rävsax många remakes kliver i är remixandet av redan fullt fungerande soundtrack, något som hänsynslöst knipsar av njutningen för en nostalgiker. Jag vill därför garantera att man slipper hiphop-beats och slow motion-sekvenser. Det är svårt att se huruvida Ocarina of Time håller måttet som äventyrsspel även idag, 13 år senare. Särskilt när man är förblindad av barndomsminnen. Som Final Fantasy-oskuld prövade jag den berömda VII för något år sedan, och förstod mig inte alls på spelets storhet. Många titlar som inspirerats av Final Fantasy har fått chansen att göra om och göra rätt, vilket gör många delar i VII ologiska för mig. Men jag tvekar inte en sekund på att Final Fantasy VII är konst. Precis som med kubismen ser vissa vackra målningar, medan jag mestadels tycks se färgglad sörja. Detsamma tänker jag om Ocarina of Time. Det är svårt att recensera Nintendo 64-versionen ur ett 2011-års perspektiv. För analyserar vuxen-jag spelet ser jag en stor flyttlåda med en bakelse i. Flyttlådan är miljöerna, bakelsen är vad man fyllt dem med. Pusslen är inte utmanande nog, templen är inte lika roliga som man minns dem. Platser ekar tomma på karaktärer, karaktärer ekar tomma på personligheter. De karaktärer som besitter någon slags personlighet vill man mest ta och skicka med flyttlådan långt, långt österut. Men detta är bara, och jag repeterar: bara! om jag amputerar min nostalgi-själ och låser in den i garderoben. Jag väljer att blunda för fräschare äventyrsspel, för mig fungerar Ocarina of Time lika väl idag som då. Jag syftar mest på att jag inte kan svara för en yngre generation som inte upplevde spelet från början. På många sätt är Ocarina of Time 3D bättre än sin föregångare, och vice versa. Spelet gör sig bra i litet format, men är mindre ansträngande för ögonen på TV. Den tredimensionella versionen har bättre ljud, bättre grafik, bättre menysystem. Samtidigt som jag vill säga att det är lätt att göra ett redan perfekt spel bättre är det oerhört lätt att göra det mycket sämre, något Nintendo lyckats undvika. Ocarina of Time 3D är Ocarina of Time, lite snyggare och lite bättre. Men med exakt samma njutningsfaktor och kärlek.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. The Legend of Zelda Ocarina of Time 3DS (Level 7)
2. Recension: The Legend of Zelda: Ocarina of Time 3D (Eurogamer - Reviews)
3. The Legend of Zelda: Ocarina of Time 3D (FZ)
4. The Legend of Zelda: Ocarina of Time 3D (Gamereactor)
5. The Legend of Zelda: Ocarina of Time 3D (Gamereactor)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.