”Jag vill börja den här texten med att säga att The Undergarden verkligen inte är för alla. Det är ett i stort sett kravlöst spel som enligt somliga säkert är alldeles för ofokuserat för sitt eget bästa. Och visst hade spelet tilltalat fler om det hållit sig inom ramarna och var lite mer konkret. Många kommer säkert avfärda att spelet känns som lite mer än en interaktiv skärmsläckare. Jag kan förstå den kritiken. Jag kan till och med hålla med. The Undergarden är ett väldigt tillbakalutat spel. De enda element av utmaning kommer i form av enkla små problem att lösa …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Jag vill börja den här texten med att säga att The Undergarden verkligen inte är för alla. Det är ett i stort sett kravlöst spel som enligt somliga säkert är alldeles för ofokuserat för sitt eget bästa. Och visst hade spelet tilltalat fler om det hållit sig inom ramarna och var lite mer konkret. Många kommer säkert avfärda att spelet känns som lite mer än en interaktiv skärmsläckare. Jag kan förstå den kritiken. Jag kan till och med hålla med. The Undergarden är ett väldigt tillbakalutat spel. De enda element av utmaning kommer i form av enkla små problem att lösa för att ta sig vidare. För det mesta simmar jag omkring i undervattensgrottor och får färgglada växter att poppa upp. Det finns ingen hälsomätare. Jag kan aldrig bli skadad. Jag kan aldrig dö. Och jag älskar det. The Undergarden ska inte spelas för utmaningens skull, för här finns knappt någon. I stället spelar jag för att det är vackert, stämningsfullt och avslappnande. Jag spelar i små doser, sällan mer än en bana i taget. Mer än så och det riskerar att bli enformigt. För det enda jag egentligen gör är att få fantastiskt vackra och färgglada växter att fylla grottväggarna när jag sprider pollen över dem. Sättet som bladen vecklar ut sig på och sättet de rör sig när den lilla varelsen jag styr simmar tätt över dem förmedlar den lugna och lite tröga undervattenkänslan bra. Men The Undergarden har såklart några pretentioner att vara ett regelrätt spel också. Med mitt pollen kan jag få träd och buskar att bära olika sorters frukt. Dessa frukter har speciella egenskaper, som jag måste utnyttja för att kunna ta mig till grottans slut, samla allt och strössla så många grottväggar som möjligt med pollen. Vissa frukter exploderar, vissa frukter är tunga och andra frukter flyter uppåt. Med dem gäller det att påverka switchar och spränga sönder väggar. Det blir aldrig klurigt på riktigt, då problemlösningarna är mer till för att hålla spelaren sysselsatt snarare än utmanad. Det finns även växter som spottar ur sig gröna lysande klot, men det värsta som kan hända om du nuddar dem är att du tappar pollen eller frukterna du bär med dig. Om du vet med dig att du inte kan se någon tjusning i ett spel utan tuggmotstånd, då är The Undergarden inte något för dig. Om du däremot är som jag och tycker det finns alldeles för lite tillbakalutad stämningsfull avslappning i spel, då kommer du helt klart få valuta för dina 800 Microsoft-poäng (400 om du hinner slå till under rean). Det är ett spel som lever nästan uteslutande på sin presentation, och som – bortsett från några problem med bilduppdateringen – lyckas bra med det. Grafiken är som en lavalampa, där växterna byter färg. Varje bana har sitt eget färgschema på miljöerna, något som får varje nytt område att kännas tillräckligt fräscht. Musiken som börjar lågt och försiktigt förstärks och utvecklas allteftersom du hittar de tre små musikervarelserna som finns utspridda på varje bana. Allt kommer tillsammans perfekt. Det finns inget bättre sätt att varva ner efter en hektisk omgång av Need For Speed: Hot Pursuit , Call of Duty: Black Ops eller något annat adrenalinpumpande spel. Upplevelser som The Undergarden är en välbehövd kontrast i dagens spelklimat.

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.