”Ett välgjort rollspel får en bättre uppföljare. The Witcher 2 imponerar men är en aning oslipat. När polska CD Projekt gav oss The Witcher för ett par år sedan kom det lite som en överraskning. Det var ett spel med ovanligt djup men uselt stridssystem och reaktionerna varierade. Uppföljaren följer samma spår, men denna gång är det klart mer storslaget. Monsterjägare jagar mördare Geralt av Rivia är en witcher, en mutant framtagen specifikt för att bekämpa monster. Efter ett missförstånd finner han sig på flykt, misstänkt för kungamord. Jakten på den riktige mördaren …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Ett välgjort rollspel får en bättre uppföljare. The Witcher 2 imponerar men är en aning oslipat. När polska CD Projekt gav oss The Witcher för ett par år sedan kom det lite som en överraskning. Det var ett spel med ovanligt djup men uselt stridssystem och reaktionerna varierade. Uppföljaren följer samma spår, men denna gång är det klart mer storslaget. Monsterjägare jagar mördare Geralt av Rivia är en witcher, en mutant framtagen specifikt för att bekämpa monster. Efter ett missförstånd finner han sig på flykt, misstänkt för kungamord. Jakten på den riktige mördaren är handlingens drivande kraft och det blir till att hugga sig genom ett otal människor och onda varelser längs med vägen. Det är en relativt enkel historia, men den är välskriven och fungerar som motivation. Karaktärerna är många, med realistiska mål och metoder för att uppnå dem. Hur Geralt väljer att bemöta dem är helt upp till spelaren, med vissa få undantag. Möjligheterna för karaktärerna i denna bild är många. Du har en stor hand i hur spelet slutar för deras del. Påverkbar handling En stor säljande punkt i nästan alla moderna rollspel är att dina val påverkar spelvärlden. I stort är dessa löften helt tomma och du har tur om det blir mer än en skillnad i dialog några timmar senare. The Witcher 2 är annorlunda. Här ändrar hela spelet riktning och delar sig i ett otal förgreningar med belöningar och straff längs med vägen. Bara något så enkelt som att i förbifarten nämna något i konversation med en till synes oviktig person kan ha konsekvenser, vilket är en helt annan upplevelse än vad andra spel i genren erbjuder. Det är stimulerande, ibland frustrerande, men fungerar riktigt bra. När handlingen nått sitt slut finns det gott om motivation att börja om för att se vad ett annorlunda val tidigt i spelet leder till. Miljöerna i The Witcher 2 är genomgående fantastiska. Till och med en trött liten by visar skickligt hantverk. En fröjd för öga och öra The Witcher 2 är inte bara välskrivet, det ser också mycket bra ut. Lummig grönska, skitiga byar, öppna fält, majestätiska slott – allt är lika imponerande och detaljerna chockerande många. Det är ingen överdrift att säga att detta är det vackraste actionrollspelet på PC just nu, men det kräver en maskin därefter. Den som inte uppgraderat det senaste året kan lugnt förvänta sig att behöva spela på lite lägre inställningar.    Ljudet är även det lovvärt, med bra röstarbete och orkestrerad musik. Mänskliga fiender kommunicerar både med Geralt och varandra, huvudsakligen genom förolämpningar och arga rop. Monster har alla sina egna ljud och läten som låter dig identifiera dem på avstånd. Geralt i sin tur muttrar för sig själv bland stridslarmet, en detalj som ger lite karaktär. Det tar ett tag att lära sig hur spelet vill att striderna skall gå till. Svårkontrollerat svärdsvingande Mitt bland alla dessa lovord måste en sak tas upp: stridssystemet är undermåligt och stundom smärtsamt att arbeta med. Trots en oändlig förbättring från föregångaren är svärdshanteringen fortfarande klumpig och buggar betyder att svårighetsgraden hoppar vilt. Vissa fiender skadar dig utan attackanimation vilket leder till förbryllande situationer där Geralt plötsligt bara faller omkull död. Det gäller också att låsa vid sina mål, för vår witcher skuttar gärna iväg flera meter från en nästan besegrad motståndare för att jaga ett nytt mål.    Som tur är finns en enkel utväg ur de flesta strider: kastdolkar och bomber. De förstnämnda gör sanslösa mängder skada och de senare kan användas för att kontrollera hela grupper med fiender med skrattretande lätthet. De olydiga kontrollerna agerar dock motvikt, eftersom knappen för att använda sådan utrustning ibland spontant inte fungerar. Mer än en gång registrerade mina knapptryck först flera sekunder senare. Precis som i armbrytning arbetar kvalitet och buggar mot varandra i The Witcher 2. Små fel, stort spel Ett annat irritationsmoment är det omständliga gränssnittet, en tydligt överarbetad design med allt för mycket text. Buggar i den nya motorn är ett annat problem. Dörröppningar har till exempel en förmåga att låsa både kamera och kontroller, vilket leder till onödigt fumlande. Den artificiella intelligensen visar också ofta exempel på antingen otrolig dumhet eller nästan magiska förmågor.    The Witcher 2 är väldigt bra men har brister som förstör den annars fantastiska upplevelsen. Om stridssystemet fungerat som menat och några lager smuts polerats bort hade detta varit ett legendariskt spel. Som det är får det nöja sig med lovord och en plats bland de bättre actionrollspelen till PC. Vi fick spelet av Namco Bandai.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. The Witcher 2: Assassins of Kings (FZ)
2. Recension: The Witcher 2: Assassins of Kings (Eurogamer - Reviews)
3. The Witcher 2: The Assassins of Kings (Loading)
4. The Witcher 2: Assassins of Kings (Gamereactor)
5. The Witcher 2: Assassins of Kings (Eurogamer.se • Recensioner)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.