”Chris Hemsworth ser aningen bättre ut i filmen än i spelet. Så länge Marvel fortsätter sälja rättigheterna till sina hundratals miljarder karaktärer kommer vi se en aldrig sinande ström superhjältefilmer. Med denna ständiga ström följer också en herrans massa spel för att mjölka ur de sista kronorna ur en dyr licens. Nu har turen kommit till Marvels version av vår egen nordiska åskgud i Thor: God of Thunder. Det har på senare tid släppts en del licensspel som kört på unika grepp och varit riktigt bra, som Transformers: War for Cybertron, Lego: Harry Potter och det …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Chris Hemsworth ser aningen bättre ut i filmen än i spelet. Så länge Marvel fortsätter sälja rättigheterna till sina hundratals miljarder karaktärer kommer vi se en aldrig sinande ström superhjältefilmer. Med denna ständiga ström följer också en herrans massa spel för att mjölka ur de sista kronorna ur en dyr licens. Nu har turen kommit till Marvels version av vår egen nordiska åskgud i Thor: God of Thunder. Det har på senare tid släppts en del licensspel som kört på unika grepp och varit riktigt bra, som Transformers: War for Cybertron, Lego: Harry Potter och det mästerliga Batman: Arkham Asylum. Thor: God of Thunder tillhör inte den skaran. Inte på långa vägar. Asgard, som i Marveluniversumet är en futuristisk rymdstad, attackeras av den onda isguden Ymirs trupper och vår hjälte Thor får för sig att helt ensam ta sig an motståndet.De tar honom genom några av de nio världarna i det universum vilket Asgard befinner sig i. Banorna är standard så det förslår, med Asgard, en isbana, en skogsbana, en eldbana och sedan tillbaka till början igen. Första banan är guldfärgad, isbanan blå, skogsbanan grön och eldbanan röd, mer spännande än så blir det inte. Grafiskt påminner Thor: God of Thunder om God of War, men inte det senaste i serien, utan ettan och tvåan som släpptes till Playstation 2. Trots att det är utvecklat för HD-konsolerna ser det bra mycket sämre ut än de upphottade versionerna av tidigare nämnda spel. Ett ljus i mörkret, eller rättare sagt en liten gnista i ett svart hål är skogsbanan. Där ställs Thor mot träskmonster och troll, som faktiskt stundtals ser helt okej ut. Ulik, trollkungen, är den enda karaktären som har mer karisma än en sten. Strid mot Ulik, den enda bossen med en gnutta själ. Bandesignen är under all kritik, och gång på gång blir man frustrerad av att man inte vart man ska gå, eller vad man ska göra. Banorna, som i God of War ofta känns korta på grund av den stora variationen blir här alldeles för långa, just för att de är så dåligt designade och att de moment som inte är enformiga närkampsstrider är ännu tråkigare och sämre designade än dem. Likheterna med God of War-serien slutar inte med grafiken. Gameplay är i princip identiskt med den och de flesta andra spel i samma genre. Men där andra serier kopierar Kratos mastodontepos på bra och unika sätt blir det bara pannkaka av allt när Thor har huvudroll. Thors hammare Mjölnir må vara tuff i mytologin kring åskguden, men en liten liten enhandshammare gör sig inte särskilt bra i ett actionspel. De stora bossarna tas alla ner på ungefär samma sätt. På de hafsigt ihopslängda banorna har Liquid Entertainment tryckt in lite fiender för att göra livet surt för vår hjälte. Problemet här är att man inte mäktade med att kasta in mer än tre eller fyra olika fiender på varje bana, som upprepas in absurdum. I ett försök att variera bland faunan kommer de större fienderna med olika mycket rustning och med olika förmågor, men i grund och botten är det samma elaking. Även bosstriderna känns väldigt oengagerade. I princip samtliga går ut på att försöka greppa tag i bossen, klättra upp på den, och i ett quick time-event slå tre slag för att försvaga rustningen. Rinse and repeat. Svårighetsgraden i striderna över lag ligger inte i att fiender och bossar är svåra, utan att kontrollen är så oprecis att det är snudd på omöjligt att lyckas greppa stora bossar vid just rätt tillfälle för att starta attacken. Det blir mycket blixt och dunder när Thor svingar Mjölnir. Thor: God of Thunder är ett spel som börjar dåligt och bara blir sämre och sämre ju längre man spelar. Grafik som hör hemma på förra generationens konsoler och generisk actionfilmsmusik känns inte värdigt år 2011. Man har dessutom lyckats lura till sig filmens originalskådisar för att göra rösterna, men uppenbarligen har man fått dem till studion efter en blöt utekväll då alla låter sjukt trötta, bakfulla och oengagerade. Ett repetetivt gameplay som är urkasst inifrån och ut, en alldeles för hög svårighetsgrad för ett så dåligt spel och stora brister i att guida spelaren får i alla fall mig att tro att ingen vid sina sinnes fulla bruk som inte är recensent skulle orka spela igenom hela Thor: God of Thunder.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Recension: Thor: God of Thunder (Eurogamer - Reviews)
2. Thor: God of Thunder (Gamereactor)
3. Thor: God of Thunder (Skillpoint.se - Recensioner)
4. Thor: God of Thunder (Eurogamer.se • Recensioner)
5. Thor: The Video Game (FZ)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.