”img_onload(1,416); Den här recensionen är hämtad från LEVEL 69. To the Moon finns här . Freebird Games har gjort ett av årets bästa spel. För varje litet misstag To the Moon begår ger det oss en mängd stora saker att älska. Ibland dyker det upp spel som, istället för att kämpa mot faktumet att vi är åskådare i någon annans berättelse, bejakar det fullt ut. To the Moon är ett sådant spel. Det är ett djupt personligt spel. Dess skapare, Kan Gao, började skriva på berättelsen när hans farfar låg på sjukhus och svävade mellan liv och död. Påverkad av den svindlande …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. img_onload(1,416); Den här recensionen är hämtad från LEVEL 69. To the Moon finns här . Freebird Games har gjort ett av årets bästa spel. För varje litet misstag To the Moon begår ger det oss en mängd stora saker att älska. Ibland dyker det upp spel som, istället för att kämpa mot faktumet att vi är åskådare i någon annans berättelse, bejakar det fullt ut. To the Moon är ett sådant spel. Det är ett djupt personligt spel. Dess skapare, Kan Gao, började skriva på berättelsen när hans farfar låg på sjukhus och svävade mellan liv och död. Påverkad av den svindlande insikten att han själv skulle dö av ålderdom med en mängd ouppfyllda drömmar och ambitioner började han fundera över hur det skulle vara om någon erbjöd honom ett sätt att förverkliga allt det som han missat i livet. Resultatet är ett spel som egentligen är mer som en interaktiv story. Berättelsen handlar om en gammal man som kort innan han hamnar i ett koma anställer två vetenskapsmän som kan erbjuda en minst sagt unik tjänst: de kan skriva om hans minnen för att uppfylla hans sista önskan. Priset är hans liv. Tekniken de använder innebär att patientens hjärna kommer att förlora sin funktion gradvis och slutligen resultera i en säker död. Därför används den bara på folk med kort tid kvar. To the Moon handlar om att hjälpa forskarna att arbeta sig bakåt i den gamles minnen för att kunna restrukturera dem. Det finns i princip inga actionmoment. Du går istället runt och klickar på saker och pratar med karaktärer för att så småningom finna så kallade mementos: objekt som konnoterar särskilda minnen och låser upp de mentala blockeringar som existerar i den gamles medvetande. Frågan som du söker ett svar på, som mannen aldrig förklarade innan han hamnade i sitt koma, är varför han vill åka till månen. Spelet är inte bara en resa tillbaka genom den gamle mannens liv utan även Kan Gaos eget. Det är lätt att pricka av referenserna – inte bara i storyn utan i estetiken och spelmekaniken. Grafiken är av traditionellt japanskt rollspelssnitt och spelupplägget är stulet från gamla äventyrsspel. Till och med den fåniga dialogen mellan de två vetenskapsmännen, som är det överlägset sämsta med spelet, är som hämtad från japanskt 90-tal. Det viktigaste för spelet är kanske sättet som berättelsen porträtteras på. Vi får ta del av en annan människas livshistoria på avstånd. Och det är här Kan Gao verkligen briljerar. Han har funnit en mängd visuella metaforer som känns nya och unika samtidigt som de passar in sömlöst i spelets retroutseende. Han ligger också bakom det mesta av spelets stämningsfulla soundtrack. Tempo och ton i berättelsen är nästan perfekt – förutom när Gao själv väljer att bryta mot dem i ett svagt ögonblick som framstår som både fånigt och onödigt. Faktum är att de enda svaga passagerna i spelet inträffar de få gånger som Gao frångår dess melankoliska inramning. Försöken att skjuta in lite humoristisk dialog mellan forskarna för att då och då injicera lite lättja i spelets i övrigt ganska tunga stämning är ett sådant exempel. Han hade inte behövt göra det. To the Moon ställer – och besvarar – frågor om existens och livserfarenhet, men framför allt påminner det oss om vikten av bra historieberättande. Det fyller inte ut speltiden med onödigt svåra pussel eller repetitiva moment. Det är beroende av att hela tiden röra sig framåt. Att Kan Gao nästan på egen hand har lyckats pussla ihop ett så starkt spel är smått fantastiskt. Å andra sidan är det kanske just därför det är så bra. Spelbranschen befinner sig just nu i ett stadium där den hellre vill berätta dina historier än att berätta historier. Att som spelutvecklare gå och göra ett spel som är så djupt personligt som To the Moon är med det i åtanke kommersiellt självmord. Men det är också det här som är själva anledningen till att du borde spela det. Varje designbeslut som Gao har tagit är för att han ska kunna berätta sin historia på ett så rikt sätt som möjligt. Resultatet är ett spel som förvandlar barriären mellan spelare och huvudkaraktär till sin stora fördel. Vi är medvetna om att vi petar runt i en annan persons minnen, och just därför fungerar den osannolika premissen. To the Moon är värt att upplevas. Men framförallt – det är ett spel som är värt att minnas.

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.