”Det är fascinerande att spel som Two Worlds II fortfarande existerar. Eller kanske snarare förbryllande. Spelbranschen har utvecklats enormt mycket de senaste tjugo åren, och någonstans på vägen tycker man att man borde ha gjort sig av med alla halvhjärtade hafsjobb. Two Worlds II må vara spelmekaniskt solitt, men tekniskt känns det mer som ett källarprojekt än en professionell produktion. Two Worlds II är så buggigt att jag stundtals inte kan tro på vad jag ser. Bildhastigheten hackar sig fram likt en hamster med reumatism och iskarna går in i väggar och varandra precis hela …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. Det är fascinerande att spel som Two Worlds II fortfarande existerar. Eller kanske snarare förbryllande. Spelbranschen har utvecklats enormt mycket de senaste tjugo åren, och någonstans på vägen tycker man att man borde ha gjort sig av med alla halvhjärtade hafsjobb. Two Worlds II må vara spelmekaniskt solitt, men tekniskt känns det mer som ett källarprojekt än en professionell produktion. Two Worlds II är så buggigt att jag stundtals inte kan tro på vad jag ser. Bildhastigheten hackar sig fram likt en hamster med reumatism och iskarna går in i väggar och varandra precis hela tiden. Sprattlande lik bokstavligt talat klättrar längs väggarna och lådor gör uppror genom att magiskt studsa omkring på skärmen. Utan anledning kan det hända att min karaktär börjar sväva, eller att en kille försöker vrida nacken av sig mitt i en konversation. Den artificiella intelligensen är inte ens värdig ett onlinerollspel; om jag stoppar bort vapnet mitt i en strid kan det hända att fienderna slutar attackera, och saker som trappsteg tycks vara nog för att överlista även de mest välutbildade stadsvakterna. Men Two Worlds II är ändå inget dåligt spel. Striderna är okej så länge AI:n uppför sig. Kontrollen är direkt, specialförmågorna många och avrättningsmanövrerna feta, även om de råkar missa med några meter ibland. Fienderna dör ju ändå, liksom, så det är inte så noga. Som spelare har man möjlighet att växla mellan svärd, pilbågar och trollstavar, men själv fann jag ingen anledning att göra saker mer avancerade än att promenera fram och slå folk i ansiktet. Upplägget är klassiskt. Jag går omkring och pratar med folk, lyssnar på deras problem och slår ihjäl ohyra på landsbygden. Röstskådespelarna övertygar inte, ej heller animationerna (varför tror utvecklarna att folk viftar med armarna så fort de talar med varandra?) men konversationerna är ändå mysiga att lyssna på, av någon konstig anledning. De genretraditionella konsekvenserna av mitt agerande finns även här, och jag är lite smånyfiken på att få reda på vad som händer härnäst, trots att varken karaktärerna eller handlingen är särskilt intressanta. Användargränssnittet är väldigt plottrigt och till synes utvecklat för en datorskärm. Kappsäcken blir snabbt knökfull, men tack och lov kan man bryta ner det mesta till användbart material, så man slipper slänga en massa saker. Minikartan förstår jag mig inte riktigt på, ikonerna ser annorlunda ut i fullskärmsläge, vilket gör att jag väldigt ofta knatar iväg åt fel håll. Irriterande. Two Worlds II är ett rätt harmlöst spel. Kanske värt att kolla upp för fans av genren, men ärligt talat gör man nog bättre i att spela om någon gammal klassiker en extra gång. Man får mycket speltid för pengarna, men minst hälften av den går ut på att springa från ställe till ställe, och det omedelbara nöjet är sällan särskilt högt. Men det är inte riktigt så rollspel funkar heller. Man ska leva sig in i dem, se dem som en värld man kan utforska som man vill. Och Two Worlds II kan mycket väl fungera som verklighetsflykt några veckor. Om man inte har något emot flygande tunnor, splattrande lik, svävande karlar, spåndumma invånare och bilduppdatering från helvetet.

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. Recension: Two Worlds II (Eurogamer - Reviews)
2. Two Worlds II (Gamereactor)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.