”img_onload(1,416); Den här recensionen är hämtad från LEVEL 69. Wrestling är inte på riktigt. Det är den stora fördelen. Wrestling är ett skådespel, om narrativa trådar som rör sig genom tid och rum, där de påhittade banden mellan brottarna kulminerar i matcherna framför tv-kamerorna. Vi, publiken, älskar att engagera oss i den falska verkligheten, precis som i vilken dokusåpa som helst. (Bara med lite mer svettig hud.) Efter att jag sagt att jag älskar Wrestling och inte fattar poängen med UFC har jag försökt att titta på det senare. Men jag kan inte, jag spänner hela …”

Taggar: handla dataspel, köp dataspel, spelrecensioner, spel. img_onload(1,416); Den här recensionen är hämtad från LEVEL 69. Wrestling är inte på riktigt. Det är den stora fördelen. Wrestling är ett skådespel, om narrativa trådar som rör sig genom tid och rum, där de påhittade banden mellan brottarna kulminerar i matcherna framför tv-kamerorna. Vi, publiken, älskar att engagera oss i den falska verkligheten, precis som i vilken dokusåpa som helst. (Bara med lite mer svettig hud.) Efter att jag sagt att jag älskar Wrestling och inte fattar poängen med UFC har jag försökt att titta på det senare. Men jag kan inte, jag spänner hela kroppen när jag ser dem göra illa varandra och när jag märker att jag sitter och väntar på de där slagen som leder in i medvetslösheten och nästan blir besviken när matcherna istället avgörs på domarbeslut stänger jag av. Efter det senaste spelet, WWE All Stars, med sin förstärkta verklighet och stilistiska presentation återvänder THQ med WWE 12 till den mer realistiska porträtteringen av sporten. Där WWE All Stars var NBA Jam är WWE 12 mer som Fifa. Om Fifa handlade om stora muskler, fantastiska egon och fula frisyrer. (Ja, bortsett från Zlatan, då.) Vad WWE 12 lyckas med är att sätta atmosfären och genom effektiva kameravinklar höja dramatiken i ringen, något som skapar en upplevelse man kan tro på. Designen på kontrollsystemet tar en stund att lära sig, men det är samtidigt belönande att sätta sig in i, även när irritationen växer och man undrar varför The Miz inte kan göra något bra. (Det är ett verklighetstroget spel på det sättet.) Kampanjen (Road to Westlemania) är lång, trög och det är lätt att tappa intresset när vi tvingas följa berättelsen utanför ringen. Det är den svagaste delen av det här spelet och med den mängd av källmaterial som finns borde man kunna göra mycket mer med det här. Men det här ska spelas i multiplayer, tillsammans med vänner i soffan (eller online, om man bara har tråkiga kompisar) och man märker snabbt att rivaliteten mellan brottarna växer ut från tv:n och in i rummet och man ställer sig upp och sliter sönder t-shirten med ett manligt bröl. (Men det kanske bara är jag.)

Relaterade recensioner från andra spelsajter:

1. WWE 12 (Gamereactor)
2. Recension: WWE All Stars (Eurogamer - Reviews)
3. WWE Smackdown vs Raw 2008 (Gamereactor)
4. WWE Aftershock (Pulse)
5. WWE All Stars (GameElite)

Bli först med det senaste! Här hittar du information om hur du kan göra för att prenumerera på nya spelrecensioner.